Greta var en av de förstahemsystrarna i landet

Övrigt2002-10-28 17:19
Det finns många i Nyköping som känner igen Greta Andersson 84 år. Men det är inte så säkert att hon känner igen de som ibland nickar eller hälsar igenkännande. Häromdagen stannde en äldre herre framför henne på gatan och ville veta om det verkligen var hon.
Hur i all friden kunde han känna igen mig, säger hon full i skratt.
När hon och mannen sågs sist var Greta klädd i lång fotvid svart kjol och på den ett vitt stärkt förkläde och på huvudet en liten hätta. Hon tjänstgjorde då som hemsyster. Det betydde då, för 5060 år sedan, att hon gick hem till stora barnfamiljer där mamman låg sjuk och behövde hjälp i hushållet. Mannen som hälsade på Greta hade varit barn i en sådan familj.
Vi dricker elva-kaffe hemma i Gretas lägenhet. I stan har hon bott sedan hon kom som piga vid 15 års ålder från Kristineholm där pappan var statare. Att arbeta var självklart.

När hon efter elva år som piga stod utan jobb sa någon: Jag tycker Greta ska bli hemsyster.
Och så fick det bli. Till Uppsala för utbildning och sedan tillbaka som en av de allra första utbildade hemsystrarna.
Oj, oj som folk hade det, säger Greta och berättar om alla sysslor hon skulle utföra utan tillgång till rinnande vatten, el, gas eller badrum.
Ett slitigt arbete visserligen men också mycket roligt och uppskattat, påpekar hon. Hon blir fortfarande rörd vid tanken på vilken tacksamhet som kunde strömma emot henne.

Du ska veta hur svårt många hade det och alltid hade de så många barn, säger hon.
Några fysiska men av det slitiga arbetet kan man inte spåra när man ser henne nu. Visserligen går hon lite krumt och med käpp, men det har kommit på senare år.
Nu får hemhjälpen inte ens lyfta på armarna och får ändå arbetsskador och förslitningar. Hur ska de bli när de fyllt 80 år, frågar hon sig och ser nästan ängslig ut.

Greta tycker om att prata minnen med sina vänninor, som hon haft sedan över 50 år. Men hon uppskattar också samtiden. Och är inte dugg rädd för att gå ut och möta unga människor. Häromdagen när hon skulle gå hem i mörkret stötte hon på ett gäng på gatan.
Ni är väl inte farliga, frågade hon och fick ett gott skratt tillbaka.
Skrattet ligger hela tiden nära till hands för Greta och det är kanske därför hennes barn kommer ihåg henne ännu.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om