Den framgångsrike Brandon (Michael Fassbender) vaknar ensam i sin Manhattanvåning.
Han stirrar en bra stund upp i taket, innan han reser sig ur sängen, går naken förbi kameran och gör sig i ordning för att åka till sitt trista jobb. Men han hinner knappt mer än dit förrän han återigen måste gå in på toa och runka.
Så där håller hans dagar på. Brandon sexchattar, gluttar i porrtidningar, träffar prostituerade. Han får i säng den eller de kvinnor som han vill. Men personliga och nära relationer klarar han inte av.
Brandon är nämligen sexmissbrukare och de nakna kroppar som han tvångsmässigt konsumerar är otaliga. Och sällan har sex varit lika osexigt som i Brandons värld. För han plågas och skäms.
Så kommer hans syster Sissy (Carey Mulligan) på oväntat och oönskat besök. På ytan tycks hon vara sin brors motsats. Lika fåordig, strikt och inbunden som han är, lika spontan, ömhetstörstande och utåtriktad är hon. Men inte heller hon mår bra. Det förstår vi, om inte förr, när hon med nerverna utanpå gör en mycket personlig tolkning av ”New York, New York” i en bar.
Steve McQueen låter henne sjunga hela låten. Långsamt och innerligt. Scenen är filmad med en närgången kamera, precis som flera andra sekvenser. Vid ett tillfälle får vi till exempel följa en hel och lång hisstur. Utan att det händer något annat än att bioduken fylls av Brandons blick som är så talande att man nästan blir rädd och vill värja sig.
Vi får dock inte veta mer om honom och hans syster än att de har en olycklig barndom bakom sig. I övrigt innehåller handlingen bara subtila och lösa ledtrådar till hur deras liv kunde bli så destruktiva som de är. Och det behövs faktiskt inte mer. Inte när en film är så skickligt, exakt avvägt, avskalat och ändå påträngande berättad.
Shame är gripande och riktigt jobbig att se. Framför allt för att den är så ruggigt välspelad. Av skådespelare som är så närvarande att vi knappast ser deras nakna kroppar, utan bara deras lidande.
Att Michael Fassbender belönades med skådespelarpriset i Venedig och har Golden Globe-nominerats för sin tolkning av Brandon är därför inte det minsta förvånande.
Gripande om trasiga själar
Bioåret 2012 börjar mycket starkt med detta drama, av britten Steve McQueen, som utspelar sig i ett ensamt, kallt och fullkomligt oglamouröst New York.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!