Jas 39 Gripen är den sista stora symbolen för den forna neutralitetspolitiken. Det är också den främsta symbolen för dagens svenska försvarsindustri, i konkurrens med Hägglunds bandvagnar, Bofors granatgevär och luftvärnsrobotar. Stridsplanet för jakt-attack-spaning kommer att följa med den svenska försvarsdebatten in i 2040-talet.
För bara ett halvår sedan var det en närmast vildsint debatt om svensk vapenexport. När Saab och Sverige nu säljer ett 20-tal stridflygplan till Schweiz är de kritiska rösterna mer återhållsamma. Varför då? Jo, att säga nej till exportaffären är att säga nej till industrijobb, inte bara i Linköping utan också ett stort antal andra orter som berörs av Gripenprojektet. Det visar också att inga riksdagspartier är rent principiellt emot vapenexport, utan det handlar om mottagaren – om gränserna för demokrati/diktatur. Det tål att minnas nästa gång debattens vågor rullar höga.
Schweiz behöver förnya sitt flygvapen. Saab behöver nya kunder. Sverige behöver fler som bidrar till att hålla igång underhåll och teknikutveckling inom Gripenprojektet. Schweiz är en lika okontroversiell handelspartner som Finland. Ingen tror att schweizarna står i begrepp att angripa sina grannländer eller sina egna medborgare.
I och med att Schweiz köper drygt 20 plan lovar Sverige att beställa 40-60 ”Super-Jas” för egen del. Exakt hur många som behöver uppgraderas för svensk del går förstås att diskutera, men det här strategiska samarbetet gör projektet mer kostnadseffektivt och det blir därmed lättare för regeringen att visa på skillnaderna i pris jämfört med att köpa stridsflyg från utländska tillverkare.
Det som väntar runt hörnet bör vara en ingående diskussion om vilka andra försvarssystem som behövs för att matcha de resurser som läggs på stridsflyget och hur det påverkar det svenska försvaret i stort.
Sverige har inte längre något invasionsförsvar, vi har ett insatsförsvar. Omfattningen av detta och hur mycket av Sverige exempelvis stridsflyget ska kunna täcka samtidigt, är en springande punkt. Tanken är att Sverige inte ska agera ensamt i självförsvar, utan i samverkan med andra.
Vi är inte neutrala. De stora frågorna handlar alltså inte bara om vilka miljarder som ska gå till försvaret. Utan också om vilka som vi förväntas luta oss mot – Nato – om det mot förmodan skulle börja osa katt i vårt närområde. Det borde få konsekvenser för svenskt försvarspolitiskt vidkommande, men den diskussionen förs knappt.