Alla partier säger i dag att miljöfrågorna är viktiga. Men det är inte alla som sätter dem bland sina främsta sakfrågor. I valrörelsen har de stora partierna pratat om annat.
I söndags kväll duellerade Maud Olofsson och Maria Wetterstrand i SVT:s Agenda. Det är en kamp om dagordningen och ingen lägger fingrarna emellan.
Miljöpartiet påstår att Centern har ”övergett” miljön. Centerpartiet kontrar med att Miljöpartiet är ”mycket prat och väldigt lite handling”. De två partierna skiljer sig tydligt åt ifråga om hur man ser på på marknadens roll i miljöpolitiken. En grön och skattesocialistisk utgångspunkt ställs mot en grön och marknadsliberal.
Centerpartiet tror mer på ekonomiska stimulanser för att få människor att agera mer miljövänligt och politiken tar stöd av marknadskrafterna för att driva på teknikutveckling och innovationer. När marknadens inneboende kraft kan användas för att stärka miljön, gör det global skillnad. Tillväxt är något positivt.
Miljöpartiet litar mer på höjda skatter (bensinskatt, kilometerskatt) och statliga insatser för att nå miljömålen. Med en hårdare klimatskattepolitik och ökade statliga utgifter tror MP att omställningen till mer klimatvänligt beteende och lägre utsläpp kan gå fortare – och marknadskrafterna tuktas.
Centerpartiet är dock ingen rabiat motståndare till klimatskatter och Miljöpartiet säger inte tvärnej till ekonomiska stimulanser. Det är viktningen mellan morötter och piskor som avslöjar något. Antingen ser man marknadskrafterna som en potentiell allierad i kampen för en bättre miljö eller så ser man en motståndare.
Centern och Miljöpartiet drar i dag skilda slutsatser. Vilket också förklarar varför det ena partiet känner sig mer hemma i sällskap med de blå Allianspartierna, medan det andra har blivit rödgrönt.