Grymt spännande av och med Affleck

Det är alltså lätt att tro att det är det bildsköna utseendet och de berömda flickvännerna som har skapat den position som Affleck har i Hollywood. Viktigast för hans karriär var dock den Oscarstatyett som han och barndomspolaren Matt Damon fick för manuset till Will Hunting (1997).
Och ingen kan klaga på de insatser som Affleck har gjort bakom kameran. Regidebuten, baserad på Dennis Lehanes Gone Baby Gone (2007), blev kritikerrosad och gangsterrullen The Town får mig att sitta som fastnaglad i biofåtöljen i två timmar. Den är grymt spännande, stämningsfull och gripande.
Doug (Affleck) har vuxit upp i arbetarstadsdelen Charlestown i Boston, som enligt filmen har fostrat generationer av bankrånare. Doug och hans polare är inga undantag. Och under ett rån tar de bankanställda Claire som gisslan.
Efteråt vill den nervige och skjutglade Jem (Jeremy Renner från The Hurt Locker) döda henne. Hon kan ju ha sett något, trots att killarna bar masker. Men Doug söker i hemlighet upp, bjuder ut och blir kär i Claire.
Han är noga med att hålla sin egen mask. Både för henne och sina kumpaner. Och vem är bättre på att göra det än uttryckslöse Ben Affleck? Inte många. Som stenhårde Doug lyckas han därför övertyga. Även som skådespelare.
Rollbesättningen är för övrigt utmärkt. Chris Cooper briljerar i några minuter som Dougs inburade pappa. Nyligen avlidne Pete Postlethwaite är ovanligt ruggig som uppdragsgivare. Och Jon Hamm (från Mad Men) nästan rolig som förbannad, smart och hängiven FBI-snut.
Med fina miljöskildringar och trovärdig dialog berättar Affleck en adrenalinstinn historia om en kille som jagas av FBI samtidigt som han vill starta ett nytt liv. Men det är svårt för honom att lämna hyreskasernen. Inte minst när polarna vägrar att låta honom bryta mot de stenhårda reglerna.
Långsamt skruvas dramat om arv, miljö och klass upp, för att under rånen explodera i biljakter och pang-pang. Actionscenerna är inte innovativa, men otroligt medryckande. Och kärlekshistorien precis lagom tårfylld.