Håkansson minns flytet i NH

Håkansson har just kommit tillbaka efter en spricka i foten.
Jag trodde ju inte att det var så allvarligt en vanlig situation där jag blev hakad framför målet och slog foten i
sargen så jag fortsatte att spela. Men när jag vaknade nästa dag och skulle åka iväg på en rutinröntgen kunde jag inte stödja på foten.
Så det var som Stefan Schwarz spela med en fraktur?
Ja, ha ha, jag är ju känd att vara ungefär lika hård på isen som Schwarz var på planen, säger Håkansson som har sina spetsegenskaper i skridskoåkning och näsa för målet.

Senast lagen möttes, nere i Oskarshamn, gjorde Håkansson ett av hemmalagets mål. I kväll kan han alltså bidra till att hans gamla NH får det tufft i avslutningen.
Mm, det är klart att vi går för seger. Även om vi tidigt hamnade i stiltje i mitten av serien med tio poäng både upp och ner till strecken och testar lite nya formationer, så vill vi självklart vinna precis alla matcher. Problemet är att vi bara har vunnit en enda bortamatch, i Nybro. Skulle serien bara bestått av hemmamatcher skulle vi ha varit i kvalserien.

Han tror att Sundsvall kommer att ligga kvar under strecket även när allsvenskan är klar.
Ja, Hammarby har inte sett bra ut men har tagit sina poäng. När jag har mött Bajen har Daniel Larsson varit grym i målet. Men jag tror inte att Sundsvall tar in Nyköpings försprång ens om NH kammar noll. . . ja, en poäng till kan ju vara tryggt att få in.
Fast de klarar av det här. Det hoppas jag verkligen. Skulle Nyköping behöva kvala vore det nästan skandalöst.
Han har kvar en hel del Nyköpingshjärta. Många av de finaste minnena kommer från säsongen 1999/2000.
De flesta tippade oss sist redan i grundserien. I den allra första superallsvenskan var det ju inget snack. Vi skulle bara komma sist, speciellt efter vår usla start mot Rögle borta. Men det fanns inget stopp den säsongen. Det var en så skön blandning av spelare som trivdes fantastiskt bra ihop.

Efter en klassiker i Södertälje då playoffplatsen säkrades kom så 10-matchen alla hockey-
intresserade i Nyköping fortfarande minns med rysningar.
Playoff 2 hade ju börjat med att vi blev krossade i borta-matchen mot Mora. Vi hade inte en chans. Men vi var inte lätta att slå hemma då och fick ju till en avgörande match.
Efter 17 minuter och 54 sekunder av den första perioden tillverkades det enda målet. Målskytt: Fredrik Håkansson.
Själva målet eller vårt spel var väl inte sådär jättemycket att minnas. Det var Martin Holst, som gjorde några helt ofattbara räddningar, och publiken som bar oss till den segern.

Men Fredrik har inte glömt hur det där målet kom till eller hur kedjan var komponerad.
Jag tror att Artis Abols inte kunde spela just i den matchen. Det var i alla fall Mattias Kusgård som hade hoppat in i kedjan med mig och Jeff Hällegard. Har för mig att jag fick pucken av Kusgård och på något sätt slog in den på volley.
Vid en snabb kontroll stämmer den minnesbilden. Perfekt.

Håkansson var en av alla Halmstad Hammers-lirare som fick lämna laget.
Alltid tufft att komma till ett helt nytt gäng. Och precis när jag hade kommit in i det lite så kom skadan. Ska jag vara ärlig så har det här varit en riktig skitsäsong för mig.
I NH finns en handfull gamla lagkompisar från Halmstad.
Jag har väl lite kontakt med några av dem, snackar en del med Gustav Gräsberg.

Innan återkomsten till svenska allsvenskan hann Fredrik med proffsäventyr i såväl Danmark som Frankrike.
Danmark var väl sådär, ungefär som förväntat. Men första säsongen i Frankrike var fruktansvärt rolig; sex svenskar plus Santo (finländske backen Santeri Immonen) från NH-tiden. Vi var nykomling och tog oss till slutspel. Direkt. Ingen i byn hade ens sett lag som Grenoble tidigare. Det räckte att få 22 mot ett sånt storlag för att få bragdstatus.
Sista frågan till en nybliven Oskarshamnsbo rör givetvis fågelinfluensan.
Jag blev klart förvånad när jag slog på teven och fick höra om fågelinfluensan och se en karta med Oskarshamn.