Hall till Tiomila med 29 års rutin
Nyköpings OK:s Mats Hall var bara 16 år när han debuterade i Tiomila. Det var 1976. När han sticker ut i lämmeltåget på den ganska hetsiga andra stäckan i morgon kväll på militärfältet i Kungsängen blir det hans 30:e Tiomila i rad.
Det var 1982 och -83. Vi hade väldigt få seniorlöpare i NOK då och jag hade gjort lumpen där. Jörgen Mårtensson hade gått till Almby då. Vi var väl runt 15:e som bäst. Men året efter vann Malmby . . .
Det måste väl kännas kymigt?
Nja, det är ju inte säkert att man hade platsat i förstalaget det året, så jag tänker inte så mycket på det där, säger Mats.
Faktum är att NOK också har varit med bra ett par gånger under Mats 27 kavlar där.
För egen del har jag de bästa minnena från 1980. Vi var tre stycken som var ihop i en tätklunga innan växlingen efter första sträckan. Jag vann inte den spurten, men det var en skön känsla att springa i mål på förstasträckan i ett Tiomila som tvåa, det var det.
Ett annat år gick starten inte lika smärtfritt:
_ Kartorna var upphängda på ett snöre. Jag tappade greppet om min och fick borra mig tillbaka och blev nästan översprungen när alla kastade sig fram. Man blir "rätt" stressad upp till första kontrollen av att gå ut från startfältet som allra siste man, det kan jag säga.
Tiomila-anekdoter är flitigt använda i NOK-stugan, som snackisar efter träningspassen.
Speciellt på vinterhalvåret. Många berättelser går om och om. Det är så många som ser fram emot Tiomila som den stora utmaningen på våren.
Senast Tiomila gick i Kungsängen var 1981 och ett otäckt NOK-år. Slutmannen, mycket duktige terränglöparen Hasse Nilsson, var ruskigt illa ute.
Det var ett fruktansvärt blött, snöigt och svinkallt Tiomila. Hasse var ju topptränad, men tog tvärslut och blev liggande i skogen. När de hittade honom var läget kritiskt. Han hade en kroppstemperatur på runt 30 grader och fick föras direkt till sjukhus, minns Mats.
Hasse springer fortfarande i sin nuvarande klubb Enhörna.
Men han har inte orienterat sedan dess. Det var tufft.
Vad Mats Hall inte heller förstår är hur Nyköpings OK kunde få en slutplacering det året.
Visst finns det många betydligt mera roliga historier men de som utvecklas mest i bastun tycks vara av det tuffare slaget.
En som går mycket är när ett gäng med en Måsenkille hamnade på fel sida om en stor sjö i skogarna kring Dunker. De var en halvmil fel och utanför kartan när de fick be om hjälp för att få veta var de var. Men en del av dom fullföljde.
Kampen med just nu normalt sett en klass bättre OK Hällen är en av många sporrar.
Man hade läst mycket på OK Hällens hemsida förra året om deras höga mål. Då var det kul att vi var hack i häl någon sträcka efter Långa natten.
En egen dipp och bröderna Öberg i Hällen så var vips Stigtomtaklubben på behörigt avstånd igen. Hall tror i alla fall på en bättre placering för NOK än fjolårets dryga 100.
Vi borde kunna komma ner i trakterna runt 8085 med det här laget.
I NOK:s förstalag ingår både engelsmän och schweizare.
Det är bra så att våra yngre riktigt fina talanger får matchas in i ett lag som i alla fall kan ligga med hyfsat. Engelsmännen har själva hört sig för och nu visat att de är duktiga. De schweiziska bröderna Zwiky har en pappa som jobbar på Studsvik som tidigare sprang för oss, så där finns en bra koppling, förklarar Mats Hall.
Hur länge platsar du själv i förstalaget med tanke på att NOK har många talanger?
Jag ska försöka att hålla ut i fyrafem år till, så kanske man får avsluta i samma lag som ens grabb. Jag tänker i alla fall inte vara ute och tävla längre än i H50-klassen. Då får man börja syssla med golf eller nått annat.
NOK har en tidig seger på hemmaplan som solklar topp. Hall har som bäst varit med om att sluta 28:a. I mitten av 1990-talet var han med och växlade strax bakom tätklungan.
Då hade Per Ek just gått från oss till elitsatsande OK Kolmården, så jag minns att jag var låg före dom, ler Mats.
Mats Hall gillar sträcka två.
Ja, då slipper man att gå upp mitt i natten. Elva kilometer är dubbelt så långt som jag brukar tävla och det är fortfarande väldigt hetsigt så man kan dras med i ett högre tempo än man hinner med att läsa in sig på kartan, men det går lite långsammare på natten och så brukar man hjälpas åt mellan lagen.
Tiomilalöpare brukar romantisera tältlivet, men inte Mats.
Nej, har man redan sprungit går det väl an med tält, men annars vill man ha husvagn. Numera är det väl mest norrmännen som sätter ett egenvärde i att ligga i tält, skrattar Mats som har haft de flesta sträckorna på sin lott.
Apropå norska lag, finns det några utmanare till Halden?
Nej, det blir nog svårt. När det gäller svenska lag kan säkert IK HP (Hakarpspojkarna), Leksand, Södertälje och IFK Göteborg gå bra, men Haldens alla landslagslöpare är trots allt så fruktansvärt bra förberedda för nattsträckorna.
Har du till sist något riktigt bra outsidertips?
Ja, jag tror att östgötarna i OK Denseln kan skrälla lite.
Så jobbar vi med nyheter