Han brinner för sin skiva
Tomas Landberg, Nyköpingsbo sedan sex år, är påtagligt glad. Vi sitter i hans arbetsrum på Mariagården och han berättar.
Tomas är nämligen diakon och den skiva han producerat tillsammans med Rune Fränne, Ljuslängtan, är en uppmuntrans och trösteskiva. Tillsammans med sin far och sin hustru svarar Tomas för all text. Musiken har han gjort själv.
Vi försöker skapa stämningslägen genom arrangemangen. Inget slätstruket utan det ska hända saker.
Bland sångarna och musikanterna finns lokala ansikten, som Margareta Nelvig och Evert Lindberg för att nämna några, men också operasångaren Olle Persson och musikern Backa Hans Eriksson medverkar.
Nu finns det en ansvarig för skivan i varje distrikt av församlingen. Ett visst antal skall dessutom säljas och inkomsterna går oavkortat till diakonikassan. Tomas trycker på att skivan är gjord utan krav på att de pengar som satsats ska komma tillbaka.
Men det vore också roligt om skivan kunde spridas över landet i diakoniverksamheten.
Den första idén till skivan slog rot för cirka femton år sedan.
Tomas, som spelat piano sedan han var åtta år, närde ett tag en dröm om att få jobba med musik.
Men man måste ha vassa armbågar i den branschen och det passade inte mig. Nu är jag glad att jag kan syssla med musik på fritiden. Det är roligt att ha fått gåvan.
Men han kan bli arg om det är befogat även om han sällan blir det.
När människor får fara illa blir jag riktigt arg. När man slår på den som redan ligger ner.
Tomas kommer från Motala.
Pappa är veniat i Linköpings stift, han får alltså predika utan att vara präst, och det är hans förtjänst att jag börjat skriva texter själv.
Ett tag hade han siktet inställt på att bli präst, men arbete på Ersta sjukhus och mötet med gamla diakonissor där, ledde honom mot diakonyrket. Han blev diakon 1994.
Jag har alltid haft ett brinnande intresse av att lyssna på människor och att vara diakon handlar mycket om att lyssna.
Han leder en gemenskapsgrupp som träffas en gång i veckan och träffar ganska många invandrare.
Det är väldigt blandat vilka som söker hjälp, säger han. Men det är jättekul att det är människor med olika nationaliteter som kommer hit. Det är roligt att människor känner sig välkomna till kyrkan.
Han funderar inte längre på att bli präst. Att vara diakon känner han starkt som sin uppgift.
Trösteskivans titel, Ljuslängtan, var Tomas klar över mycket tidigt.
Vi längtar efter något som är gott, det är skönt att kunna stanna upp och bara njuta av ögonblicket. Det finns ett ljus i allt mörker.
Så jobbar vi med nyheter