Abraham Tekles gamla handledare från när han först kom till Oxelösund för drygt två år sedan går förbi. Hon spricker upp i ett igenkännande leende när hon ser Abraham.
– Jag visste från dag ett att han var duktig och motiverad. Sedan fick jag bara en bekräftelse på att det första intrycket stämde, säger hon.
Vi sitter i Campus Oxelösunds nybyggda cafeteria. Här har det hänt mycket de senaste åren. Det som en gång i tiden var Isbergsgymnasiet är nu en mittpunkt för att hjälpa de nyanlända flyktingar som Oxelösund tagit emot de senaste åren att etablera sig i samhället, antingen med studier eller arbete. För Abrahams del har det blivit både och. Nu är han nyvaken trots att det är en bra bit in på eftermiddagen.
– Jag har jobbat natt på äldreboendet och sovit mellan 7 och 13. Jag har ett vikariat där och läser samtidigt svenska två och tre här på Campus. Jag har tio års erfarenhet från att jobba inom vården i Eritrea, men jag måste lära mig språket ordentligt. Det är nyckeln, säger han.
[fakta nr="1"]
Oxelösund är inte hans första stopp i Sverige. Först blev det ett år på flyktingboende i den lilla orten Backe i Jämtland, innan han fick uppehållstillstånd och placerades i Oxelösund för två år sedan.
– För mig har det varit ganska lätt att etablera mig i samhället. Jag var ett år i Jämtland och hann tänka ut en plan för hur jag skulle göra om och när jag fick uppehållstillstånd. Första steget blev att hitta ett jobb och studera språket så fort som möjligt.
Det känns som hemma nu
Abraham började praktisera på ett äldreboende i Jämtland och läsa SFI. I Oxelösund fortsatte han med det, men nu har praktiken bytts ut mot ett vikariat och SFI mot svenskstudier på gymnasienivå.
– Svenska är ett väldigt svårt språk att lära sig, men jag förstod direkt att det inte kommer att fungera här om jag inte lär mig språket.
Jag har knappt tid för något socialt liv
– Jag tycker att det finns ett bra system för att integrera i Sverige, men det tar mycket tid att både arbeta och studera. Jag har knappt tid för något socialt liv, men en liten son som jag lägger all tid jag får över på. Men det är jättesvårt att inte ha tillräckligt med tid för sitt barn, berättar Abraham.
Vad har Oxelösund blivit för dig?
– Det känns som hemma nu. Det är många från Eritrea här, men samtidigt försöker jag att inte umgås med dem för mycket. Det blir ingen vidare integration då. Det är svårare för en del av mina landsmän som bor i ett hus med nästan bara eritreaner i.
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag vill studera till sjuksköterska. Det är därför jag kämpar med att bli färdig med svenskstudierna så fort som möjligt. Jag skulle vilja studera på Mälardalens högskola. Nästa år, kanske.