Han slutar aldrig att sjunga
Erik Erlandsson är 92 år. Och han har sjungit i kör hela livet. Men jag får väl ge upp snart, suckar han där han tar emot på Strandvägen i Trosa där han bor med hustrun Maj-Lise.
I julhelgen var den vise herden Erik med i julspelet i Trosa kyrka och sjöng O helga natt som slutsång. Ett julspel som blivit tradition och som lockar många åhörare. Inte minst, kanske, för att det medverkar så många barn.
Vi hade ingen musikundervisning i skolan men vi hade sång, minns Erik. Jag och en kille till sjöng så högt att läraren bad oss vara tyst så han kunde höra de andra.
Det här var i Göingebygden i Skåne där blivande bonden växte upp.
Jag hade alltid tänkt mig att bli bonde. I fars lön ingick ett litet ställe på sju tunnland och det skötte jag helt och hållet själv.
Fadern var skogvaktare men farfar hade en gård vid Ystad som på 1870 och 1880-talen blev övningsfält för militären.
Vi besökte platsen nyligen och jag tänkte att farfars kor har gått och betat kring Ales stenar.
Efter folkhögskola och lantbruksskola har det blivit gårdar på olika håll i landet. Som kontrollassistent i Östergötland till Dalsland och Södermanland genom Berga säteri i Åker utanför Strängnäs.
I Berga var vi femton år innan vi flyttade till Örbyholm i Västerljung, gården som sonen har i dag. Och överallt har det funnits körer.
I Strängnäs var han med i domkyrkokören och på ett annat ställe bildade han en kör och den sista kören han gått med i är Västerljungs hembygds- och kyrkokör.
Den är idag ihopslagen till en pastoratskör som vi kallar Capella Vitales. Vi är ett trettiotal medlemmar och tränar en gång i veckan.
1979 flyttade Erik och Maj-Lise till Trosa efter att ha bott i Västerljung i 25 år. Maj-Lises föräldrar har varit bönder och hon har haft fullt upp som bondhustru.
Jag har haft ett jättehushåll och det har inte fattats arbete, säger hon.
På väggarna i Trosavillan hänger deras liv i form av tavlor och bilder. Där finns också en tavla sydd av det finska krigsbarnet Saatu, som var nio år då hon kom till Erlandssons. Idag bor hon i England men de håller kontakten.
Paret har två barn och fem barnbarn och två barnbarnsbarn. De träffas till jularna.
Mycket sång har det blivit redan före och under jul och mer blir det.
Jag blir inte trött på det. Kanske kan min fru tycka att det blir för mycket ibland.
Gluntarna, av Gunnar Wennerberg, behandlar två studenter, Glunten och Magistern, och deras äventyr i Uppsala under 1840-talet.
Så jobbar vi med nyheter