Han tar sista chansen att fira
Det är lätt att hitta till Guy Larssons arbetsplats. Förbi Björkviks kyrka och in bland traktorer och jordbruksmaskiner. Där finns Björkviks Maskin, det företag han och hustrun Lisbeth startade 1986.I dag fyller Guy år. Han hoppade över 50-årsdagen men väljer att fira de 60.
Det är många som känner Guy. Han har kontakter bland jordbrukare och traktoranvändare över hela Sörmland.
Guy är född i Björkvik. Han gick i skola i Motala under ett par år och utbildade sig för maskinbranschen på yrkesskola i Eskilstuna.
Jag har jobbat i branschen i 20 år som montör och verkmästare på Drabantmaskiner.
Att han valt att bosätta sig i Björkvik, där han är född, beror helt enkelt på att han tycker att det är bra där. Han gillar trakten, tycker att det finns en hel del Gnosjöanda i regionen.
Det var svårt, funderar han på frågan vad som är bäst med Björkvik. Det är bra att bo och verka här. Vi som bor här värnar mycket om varandra och det som finns.
Guys förhållande till fritiden är diffust.
Då har jag ju egentligen jobbat, säger han.
Företaget sysselsätter fem personer och hustrun Lisbeth som sköter administrationen. Mycket att göra men lite lugnare på vintern.
Jag är förvånad över att vi har så mycket att göra, säger han. Det är inte många som slutar med jordbruket.
Men vid sidan av företaget sköter Guy ett jordbruk, som en gång födde en familj, som han beskriver det. Skötseln tar med andra ord mycket tid. Dessutom drev han till förra året Björkviks Åkeri AB i 20 år.
Det är alltså inte förvånande att han på frågan om han deltar i föreningslivet i Björkvik svarar att han inte hinner med. Nu visar det sig inte vara riktigt sant. Han är engagerad i trialsporten på orten. Som revisor och besiktningsman.
Han och frun brukar ta semester någon vecka per år och åker då bort. I övrigt bor han på gården med föräldrar och söner. En av sönerna jobbar som montör på företaget medan den andra jobbar med el i Katrineholm.
Vi kommer att bo kvar här på gården. Jag kommer att fortsätta att jobba med jordbruket och barnen vill att vi ska ha det kvar.
Så småningom kommer han att trappa ner, men ännu måste han vara kvar i företaget några år.
Jag vill utmärka mig med vad jag duger till, svarar han på det oförsynta påståendet om att han är försynt. Men allt har ett slut, man orkar inte allting.
Dags för fotografering. I bakgrunden skymtar en vik av Yngaren. Det är vackert och trivsamt i Björkvik trots regnet.
Så jobbar vi med nyheter