Han upprörs över behandlingen av de gamla
Politikerna bygger inte samhället för gamla, de bygger det för de bilburna.Birger Wretling sitter på verandan till huset i Svalsta utanför Nyköping.
Servicen för de gamla är en angelägenhet för Tuna-Bergshammar PRO, en förening som Birger har varit ordförande för i 25 år.
Han påpekar att det finns en hel del lagar kring samhällsplaneringen som folk inte känner till.
I lagen står att det ska finnas tillgång till affär, post, sjukvårdsmottagning inom drägligt avstånd, exempelvis. Vi inom PRO och de andra pensionärsorganisationerna får stångas med de här frågorna. Pensionärerna vet inte vilken makt de har.
Han är besviken på politikerna som han tycker inte lyssnar. Exempel finns på äldreboenden där personalen inte tillfrågats inför ombyggnader.
Hade de ansvariga gjort det hade de sluppit bygga om igen. De skulle ut mer i verkligheten, politikerna.
Han blir upprörd när han tänker på hur gamla människor blir behandlade.
De har betalat skatt hela livet och så blir de bara hoppackade, hopfösta.
Föreningsverksamheten blir mer och mer pappershantering.
Samtidigt är det svårt att få medlemmar här ute, säger han. Men det spelar ingen roll hur stor föreningen är, det är mycket jobb ändå.
Fler medlemmar skulle naturligtvis ge större möjlighet att påverka. Birger och hans sambo Irmgard Jonsson har försökt att värva.
Nej, jag är ingen föreningsmänniska, får man till svar.
Föreningen har haft 110 medlemmar, i dag är det 44 medlemmar.
Tidigare var Birger också studieledare. Nu är det Irmgard som är studieledare sedan 23 år.
Fördelen med en lite förening är att vi känner varandra och har trevligt. Det blir mer familjärt. Större föreningar har ofta sektioner.
Han tycker att man alltför ofta hamnar i satsningar bara på enstaka saker.
Just nu är det bara boule och data. Vi har cirkel och gympa varje vecka. Vi uppvaktar också våra gamlingar, sjunger och spelar för dem, säger Birger, 82 i augusti.
Enligt honom finns hur mycket som helst att göra inom PRO, men det saknas ledare.
Själv har han trappat ner sitt engagemang efter flera hjärtinfarkter. Numera är han bara ordförande.
Det var jobbet som traktorförare och maskinförare som lockade Birger från Umeå 1954, där han är född, först till Gnesta och sedan till Nyköping.
Under kriget tog han anställning i flottan. Var där under fyra år och var bland annat med om minröjning.
Då såg man hur mycket ett liv var värt, vi fick 20 kronor extra för att desarmera en mina. Vi rodde ut till minan och gick den att desarmera gjorde vi det, annars fick man spränga den.
Så jobbar vi med nyheter