Han var textilare i Nyköping

Jag började jobba skift men de upptäckte att jag var för ung så det fick jag inte fortsätta med, berättar Nils-Erik. Jag kommer ihåg ordningsreglerna från Harg. Bland annat var det strängeligen förbjudet att inleda samtal som inte berörde arbetet. Vidare blev det avsked direkt om någon stämplade någon annans kort. Jag åt frukost och kvällsmat i i matsalen. Det kostade 75 öre men då ska vi komma ihåg att jag hade 23 kronor i lön i veckan. Å andra sidan var det låga subventionerade hyror och vi bodde i företagets lägenheter. Det kostade fem och femtio i veckan och då bodde vi två och två i möblerade rum.
Han stod vid vävstolarna och pluggade på distans på NKI, vid sidan av. Så flyttade han till Borås och gick på textilinstitutet.
Det var i den vevan de började med statliga studiemedel och jag fick väl lite sådant. Jag hade tänkt studera ett år, det gick att fortsätta ett år till, men pengarna tog slut. Så blev det lumpen.
I juni 1947 började Nils-Erik på Fors fabriker i Nyköping där han jobbade fram till 1949. Så blev det Borås igen och där fick han jobba med det han utbildat sig till, disinatör.
Jag översatta det mönster som konstnären kladdat ner, så att det blev tekniskt möjligt för maskinerna att väva. Det är inte så svårt när man hållit på ett tag men det kunde bli knepigt när vi skulle väva något i tyget som höjde sig över det andra.
I Boråstrakten jobbade Nils-Erik på två företag som vävde gardiner.
Textilinstitutet i Borås var på den tiden en fackskola som drevs av en stiftelse men numera räknas det som högskola. I Borås blev det så oroligt på textilmarknaden att jag tänkte att jag inte kunde gå där tills jag blir pensionär. Jag hade kommit i kontakt med en man som köpte upp tyger och åkte till Sörmland för att hitta en lokal för en tygaffär.
Lokalen fanns i Eskilstuna i ett nybyggt område. Där sålde han tyger och barnkläder i nio år.
När hyresvärden ville förlänga kontraktet med fem år slutade jag.
Nils-Erik tycker att han under hela sin yrkesverksamma tid känt sig fri.
Det har varit nyttiga år. Efter Eskilstuna blev det något helt annat. Jag började sälja diesel vid Borrvindskvarn. Vi vände oss mest till finska långtradare och vi var två som jobbade skift. Det blev väldigt jobbigt.
På äldre dagar har han kompletterat sin sexåriga folkskola med två år på Åsa folkhögskola. Efter folkhögskolan arbetade han i tolv år som vaktmästare på Jogersöhem. Det var inte riktigt heltid så han gjorde reparationer på vintern. De sista fyra åren före pensioneringen arbetade han för Runtuna idrottsförening.