Demokratins stora utmaning är således att öppna samhällen måste få innehålla odemokratiska åsikter för att fungera. Men samtidigt som vi tar avstånd ifrån fundamentalism och extremism, kan vi inte tillåta oss att möta dessa grupperingar på deras egna nivå.
Då är vi inte bättre än dem själva.
Politisk islamism är fullt jämförbar med nazism och kommunism. Fundamentala grupperingarna som Al-Qaida /”basen”/ delar samma kollektiva världssyn, samma orealistiska utopi, som 1900-talets totalitära regimer. Al-Qaida utnyttjar våra friheter för att bekämpa vad organisationens mörkermän uppfattar som ett oacceptabelt sätt att leva. Om detta måste vi diskutera.
Mot detta måste vi reagera.
Konstnären Lars Vilks valde i samband med uppmärksamheten kring Muhammedteckningarna i Danmark, att nyttja sin demokratiska rätt att avbilda profeten som en rondellhund. Motivet i sig kan ifrågasättas. Det var svårt att se poängen med Vilks konstverk – utöver att han ville provocera en redan provocerad muslimsk allmänhet.
Muslimer som grupp har på fler än ett sätt tagit över judarnas börda som västvärldens motpol. Det är deras utseende, deras tro, som provokativa opinionsbildare i dag ser som sin främsta uppgift att ifrågasätta. I stället för att ta upp relevanta frågor rörande integration, valde man i Danmark att måla ut Muhammed som en självmordsbombare.
Alla vet väl att danska muslimer har dynamit i turbanen?
Det är inte svårt att förstå delar av upprördheten mot karikatyrerna av profeten Muhammed. Inte heller finns någon anledning att uppröras över vreden. Muslimer som bojkottade danska mejeriprodukter, använde sig av samma konsumentmakt, som vi som väljer kravmärkt nötkött. Demonstranterna var inte fundamentalister, de var familjefäder.
Men gruppen som nu gripits för sina planer att ta livet av Lars Vilks tillhör demokratins fähundar. Precis som filmaren Theo van Goghs mördare, och tecknaren Kurt Westergaards anfallare, ansåg sig fundamentalisterna – i den politiska islamismens namn – ha rätten att döda Vilks för att hans syn på religionen inte sammanfaller med deras.
I samhällen i vilka konsten brinner, brinner snart människor.
Bara tillsammans kan vi släcka elden.