Det finns utmaningar för tryck- och yttrandefriheten i Sverige, men lösningen är inte en ny teknikoberoende lagstiftning i den form som har diskuterats. Risken är att man trasar sönder mer än man lagar. Det tycker politikerna i yttrandefrihetskommittén, varav en är Inger Fredriksson (C) från Katrineholm. Utkastet till ny yttrandefrihetsgrundlag skrotas innan det förs fram. Bara ordföranden i kommittén, Göran Lambertz, föredrog den nya lagen.
En avgörande faktor har varit att meddelarskyddet riskerar att försvagas eller bli mer otydligt med en ny lag. Detta skydd för den som lämnar uppgifter till medier mot rätten att förbli anonym är en central del i den svenska yttrande- och tryckfriheten såväl som för öppenheten i det demokratiska utövandet av makt. Systemet med en ansvarig utgivare för tidningar och andra medier värnas. Det är att välkomna.
Avvägningen mellan en generös yttrande- och tryckfrihet och skyddet för medborgarens personliga integritet är inte given, men förändringar bör göras varsamt. Risken är annars att makten samtidigt fredas från insyn i högre grad. Och om risken för att en granskning av makten ska vara brottslig ökar, lär det leda till beskedligare medier. Gråzonen växer för vad medborgarna inte får insyn i.
Har då kommittén suttit i fyra år till ingen nytta? Nej, översynen har varit befogad. Någon alternativ lag som fungerar bättre har man inte lyckats få fram. I gengäld har kommittén tvingats lägga ett antal frågor åt sidan för att fokusera på huvuduppgiften. Dessa borde det nu läggas mer politisk energi på, som rätten till meddelarskydd för offentligfinansierad privatdriven verksamhet som friskolor eller hemtjänstföretag. Utan att vi ska behöva vänta i fyra år på svaret.