Nu är det ett halvdussin flitiga veteraner kvar av de damer som under de senaste 20 åren broderat, virkat, stickat, vävt och knåpat ihop otaliga alster till Mästerlotsens julmässa i Oxelösund. Jag har träffat damerna ett par gånger de senaste åren, senast nu i slutet av november, och har tänkt på vilken energi och vilket hantverkskunnande de besitter. Ett brett kunnande som inte finns på samma sätt hos yngre generationer. Visst har många yngre människor också kunskaper i att sticka, virka och brodera, men min känsla är ändå att de kunskaperna inte är så allmänna som de är hos den äldre generation som Mästerlotsen-damerna tillhör.
När jag senast träffade damerna bakom Mästerlotsens julmässa berättade en av dem, Sonja Ahlin, att de varit sådär ett 20-tal i gruppen för bara några år sedan. Men, stigande ålder och minskande ork har decimerat skaran.
Jag tänker också att även om många yngre människor med hantverksintresse stickar, virkar eller väver, så är det nog mer så att det som tillverkas är för eget bruk, eller hamnar hos vänner och bekanta. Visst, jag kan ha fel, men jag tror att konceptet som Mästerlotsen-damerna jobbar efter, att producera alster som ska säljas på exempelvis en julmässa för ett gott syfte är på väg att fasas ut.
Därför kändes det lite vemodigt när Mästerlotsen-damerna den här gången, när det dessutom var 20-årsjubileum, berättade att de inte längre orkade med att arrangera en hel julmässa själva, med kaffeservering och allt. I stället deltog de under årets första adventshelg i den stora julmässa som ägde rum på Koordinaten vid Järntorget i Oxelösund.
När jag lämnade det gröna Mästerlotsen-huset i Gamla Oxelösund efter en trivsam pratstund med de flitiga damerna kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på samma kreativitet och flit som jag upplevt i det lilla samhälle i Småland där jag växte upp. Min mamma var där aktiv i styrelsen i den lokala Röda kors-föreningen och var även med i den syjunta som varje år producerade alster som, tillsammans med andra skänkta gåvor, räckte till en hel Röda kors-julauktion i föreningsgården i samhället. En tillställning som alltid drog fullt hus med folk som glatt bjöd på allt från stickade ullstrumpor och vantar till vackert broderade juldukar, trasmattor och honungsburkar.
Själv följde jag gärna med eftersom jag visste att pausfikat alltid bestod av hembakat av högsta klass.