Debatten om inseminering av singelkvinnor är en logisk följd av den ökade friheten. Kvinnans roll i samhället är i dag så pass stark att hon kan välja att skaffa barn först och karl sedan (om hon över huvud taget vill ha en).
Detta är en verklighet som kan ge två reaktioner: förfäran inför alternativa familjebildningar eller uppmuntran av den individuella friheten.
I riksdagen påstår sex av åtta partier, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna undantagna, att man är för singelkvinnors rätt till insemination.
Ändå väljer riksdagen att rösta nej till förslaget. För att rädda heder och ära av ett moralkonservativt parti, som ändå lär vara på väg att ätas upp av sin mer konsekventa motsvarighet, tvingas singelkvinnor även i framtiden åka till Köpenhamn för att bli inseminerade. Och inseminationsresorna är inte längre någon marginell företeelse. På bara några år har antalet resor ökat från 20 till 600 per/år (SvD 6/4).
Detta går att tolka på två sätt: Alliansen visar att man håller ihop regeringen – alternativt ger upp ännu en viktig princip om individuell frihet. Min tolkning är den senare.