Har våra stadskärnor chans att överleva?
Alla försvinner de en efter en, ostbutiken, kaffehandeln, fiskaffären, slaktaren, charkuteristen, sybutiken, modisten, ja alla dessa självständiga, specialiserade näringsidkare slås i dag ut i en allt snabbare takt. Efter sig lämnar de tomma svarta gapande hål i husens fasader. Där förr var liv och rörelse blir nu tomt och ödsligt.
Vill vi verkligen ha den här utvecklingen? All mångfald, all egenart försvinner till förmån för en massproduktion utan större variationer, trist och tråkig som den blir utan en personlig prägel.
Vill vi ha en stadskärna där mäklar- och bankkontorens ensidiga prägel endast bryts av med en och annan tobakist, även de på utdöende, en och annan pizzeria, kanske något konditori eller café.
Fortsätter utvecklingen i den här takten komme inom några år stadens puls att att närmast upphöra. Staden kommer att ligga i koma, svår att återuppväcka till det mångskiftande färgsprakande sprudlande liv den en gång hade.
En sådan stad blir inte trivsam att bo i. Något måste göras för att vända den för staden så negativa utvecklingen, frågan är bara vad då?
Det verkar omöjligt att ändra på detta närmast ödesbestämda fenomen, där den lilla företagaren, specialisten och entusiasten inte har en chans i den nya värld vi skapar.
Småföretagaren rationaliseras obönhörligen bort, kvar blir de stora anonyma jättekedjorna med sitt standardiserade urval.
Det är inte bara tomma ord med devisen stöd din lokale handlare, för ska staden leva måste denne få en chans att kunna bli kvar i stadskärnan. Tänk på det nästa gång du ska göra dina inköp, för inte vill väl du ha en mörklagd stad?
B Axelsson
Så jobbar vi med nyheter