Janne Josefsson är en av Sveriges mest erkända journalister. När jag hör honom berätta att vi har bokbål i Sverige och att det beror på att det "finns en slagsida och många ömma tår i svensk debatt" sätter jag kaffet i vrångstrupen. I dagens Sverige skulle det alltså finnas förhållanden som för tankarna till Nazityskland. Ett oerhört "avslöjande" – men är det sant?
Det är när Janne Josefsson agerar värd i radions program Sommar (sändes i söndags), som han berättar om de svenska bokbålen. Avslöjandet kommer i form av en fråga: "Visste ni att man i dag bränner böcker i Sverige". Sedan berättar Janne Josefsson hur bland annat Botkyrka kommun sorterar ut böcker av ideologiska skäl, och hur dessa böcker slängs som sopor och bränns upp. Astrid Lindgrens Pippi i Söderhavet är ett av verken som matat bokbålet.
"Vi bränner alltså böcker av Astrid Lindgren i Sverige numera", säger Janne Josefsson ödesmättat och jag ser framför mig hur alla konspirationsteoretiker på den yttersta högerkanten jublar och säger "ja, precis så är det".
Men det finns en rad uppgifter som Janne Josefsson väljer att utlämna – uppgifter som faktiskt är relevanta.
Efter att ha gallrat ut de gamla upplagorna (med hänvisning till ett ålderdomligt språk) har biblioteket köpt in en samlingsvolym av Astrid Lindgren där Pippi i Söderhavet ingår. Språket i denna upplaga av verket är modernare, en förändring som både Astrid Lindgrens familj och förlaget står bakom. Det nämner inte Janne Josefsson. Han nämner inte heller att biblioteket regelbundet gör utgallringar och att alla utgallrade böcker tas om hand av renhållningsbolaget SRV. Möjligen bränns böckerna på soptippen.
Vi kan ha en diskussion om i vilken mån det är rätt att modernisera språket i Astrid Lindgrens böcker. Men en diskussion om bokbål är inte nödvändig - för de finns helt enkelt inte.