Hårdare krav räcker inte

Ett förhandlingsspel pågår även inom den borgerliga Alliansen. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver moderatledaren Fredrik Reinfeldt på nytt att han vill strama upp reglerna för arbetslösa och sjukskrivna. Detta trots att det finns en uppgörelse mellan moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet.
Den så kallade Bankerydsuppgörelsen innebar att ersättningen i sjukpenningen skulle förbli oförändrad, eftersom folkpartiet vägrade att gå med på en sänkning. För att finansiera skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare vill folkpartiet först pröva en skärpning av kontrollerna.
Men det är få som tror att det är tillräckligt att jaga fuskare om man inte också skapar ekonomiska incitament i trygghetssystemen. Dessutom är det tveksamt om fyra partier som säger sig värna om individen och den enskildes integritet ska koncentrera alla insatser på fler kontroller. Reinfeldt föreslår därför både ökade kontroller och en sänkning i sjukersättningen. Det är svårt att veta om det ska tolkas som en precisering av Bankerydsöverenskommelsen eller ett försök att tvinga folkpartiet att bekänna färg.
Budskapet är det knappast något fel på. Den som inte är arbetsför ska ha trygghet, men arbete ska likväl alltid löna sig.
Problemet är att moderaterna verkar ha en övertro på de storskaliga generella systemen. De tycks på fullt allvar tro att de ekonomiska incitamenten är tillräckliga för att 1,5 miljoner människor, som står utanför arbetsmarknaden, ska komma tillbaka till jobbet. Så enkelt är det inte. För att det målet ska nås behövs ett skräddarsytt utvecklingsprogram för varje individ. Symptomatiskt är att moderaterna vill freda AMS, när det bästa vore att omvandla denna koloss till lokala jobbskaparprojekt.