Hej Nyköping. . .
Men vad händer? Plötsligt slinter någon med detaljplanen och gör en förhandlingsplanering. Vad i helvete, två 16-våningars höghus i Rosvalla.
Där försvinner en stor del av vår familjs intresse av att bosätta oss i Nyköping. Det vi är intresserade av och söker; småstaden, det nära, det vänliga, det är uppenbart inte det kommunalpolitikerna i Nyköping vill ha.
Här håller ni verkligen på att såga av grenen ni sitter på. Gör en analys av vilka konkurrensmedel ni har som stad. Jag är ganska säker på att det kommer att vara det havsnära, lågbyggda, vänliga som lockar folk till er ort.
Inte det ängsliga, storstadsskitiga, blåsiga och ojämnt exploaterade. Att klämma upp två skyskrapor i Rosvalla skapar bara ett vakuum. Hur kommer staden att utvecklas sedan? Fler höghus lite här och där? Oändliga parkeringsplatser? Trista gångstråk utmed 70-vägar i en mjuk sväng runt slaskiga slybeväxta slänter? Bilistens stad. Förmodligen.
Nej, nu tror jag verkligen att ni har gjort bort er och kastat ut barnet med badvattnet. Ni kunde ha blivit ett attraktivare och mer levande Mariefred mellan Stockholm och Norrköping. På pendlingsavstånd. Nu blir ni bara ytterligare ett nedläggningshotat Eskilstuna, Västerås, Umeå eller någon annan stad som har förstört känslan med ängsliga skrapor.
Tänk lite. Odla det gyttriga: Konditoriet på hörnet. Bilmekanikern man kan lita på. Cykelaffären. Klädbutiken på gågatan. Promenadavståndet och den levande lilla hamnen. Träkåkarna. Bakgårdarna och ån som stilla flyter. En plats för den fungerande vardagen och något att göra på helgerna.
Förorten och exploateringsnojan, höghus, externa köpcentrum och sätta staden på kartan kan ni lämna till någon annan. Att lägenheterna är attraktiva är inget bevis på att exploateringen är bra för staden som helhet.
Tänk innan ni säljer ut det som kan ge något tillbaka småstaden vid ån. Det var ett koncept som kunde ha vunnit i konkurrensen.
Paul Wilund
arkitekt och byggnadsantikvarie
Så jobbar vi med nyheter