Chattkvällen i måndags på sn.se med våra lokala kommunal- och oppositionsråd var emellanåt något abstrakt, men i stort informativ.
Man ska komma ihåg att det inte finns någon folklig resning bakom kravet att skapa nya regioner. Men chatten visar att många bryr sig när förändringar väl kommer på tal.
Hittills har samtalet handlat om vilka samband som står att finna mellan geografiska områden, vilka effekter makt- och inflytandemässigt som nya regiongränser medför. Sådant tål att analyseras noga. Ingen vill sitta med Svarte Petter.
När nu Trosa och Gnesta har börjat tala om möjligt länsbyte – ja då är frågan väckt hos medborgarna. Förväntningar uppstår. Det blir svårt för politiker att backa. De gemensamma intressena i östra Sörmland riskerar spricka i höjd med Lästringe. Varje steg får konsekvenser.
Det är tydligt att de lokala politiska företrädarna går in i diskussionen med en stor skepsis mot ett äktenskap med Örebro och Västmanland. Trosa kommer att säga bestämt nej, Gnesta ett mjukare nej. Hur Nyköping och Oxelösund formulerar sig återstår att se – men ett hövligt nej tack, vore klokt.
För att komma regionfrågan mer in på livet, måste kommunerna göra sin matteläxa. I Trosa och Gnesta har man redan börjat syna de ekonomiska effekterna av olika regionbildningar. Hur kommer skattenivåerna att påverkas? Mycket talar för högre skatt i samtliga scenarier – vad får man för pengarna? Hur påverkas kollektivtrafiken? Infrastruktursatsningar? Hur påverkas Nyköpings lasarett? Hur påverkas arbetsmarknaden? Utan dessa svar blir debatten om regionen mer känslofylld än affärsmässig.
Trosa, Gnesta, Nyköping och Oxelösund måste räkna på framtiden. Då blir det lättare att ta välgrundade beslut. Vad är priset för att hålla ihop Sörmland med Västmanland och Örebro? Vad är kostnaden för att byta län? Ingen ekvation är enkel, inget kommer gratis.