Heja, Nalin Pekgul
När föräldraförsäkringen diskuteras ställs jämställdhetsfrågan på sin spets. Frågan är kontroversiell både för kvinnor och män. Kristdemokraternas kvinnoförbund var först att kräva en individualiserad föräldraförsäkring.
Det isländska exemplet motbevisar påståendet att papporna skulle strunta i att ta ut sina dagar. På Island har mellan 80 och 90 procent av papporna valt att ta ut ledighet samtidigt som brandkåren i Reykjavik har börjat förstå att de måste planera för att även brandmän tar hand om sina barn.
S-kvinnornas ställningstagande ökar naturligtvis trycket på barn- och familjeminister Berit Andnor som hittills har avvisat alla tankar på kvotering. Ministerns allvarligaste invänding är att alla föräldrar inte lever i en kärnfamilj, bestående av mamma, pappa och barn. Det är förvisso sant, men som i all lagstiftning bör man utgå från normen, att det i de allra flesta fall finns både en mamma och en pappa. En delning av föräldraförsäkringen skulle även ge en frånskild förälder ökad möjlighet att stärka kontakten med sitt barn.
Föräldraförsäkringen ska värnas av flera skäl. Den främjar kvinnors arbetskraftsdeltagande men förstärker samtidigt könssegregeringen på arbetsmarknaden. Ju fler dagar riksdagen har lagt till i föräldraförsäkringen ju längre har kvinnorna blivit borta från arbetsmarknaden. Det drabbar bara kvinnornas löneutveckling och möjlighet till karriär, inte männens. Det är bara papporna som kan ändra på den saken. Farhågan att männen inte skulle klara av att ta ansvar för sina barn är betydligt överdriven med tanke på att män har klarat av att ta ansvar för allt annat i samhället.
Så jobbar vi med nyheter