Monica Ali, känd för sin succéartade debutroman ”Brick Lane”, låter sin senaste bok utspelas i just en sådan häxkittel, restaurangköket på Imperial Hotel i London.
Direktören för det hela, köksmästaren Gabriel Lightfoot, tänker ibland att hans arbetsplats är ”en blandning mellan fängelse, dårhus och kulturcentrum”. De olika individerna (skickligt utförda snabbskisser med skarpa linjer) utgör tillsammans ett alldeles eget klassamhälle, en karta över den geografiska världen och en omfattande förteckning över vanligt förekommande neuroser och personliga problem.
Gabriel lever för sitt jobb och för drömmen om att öppna en egen restaurang. Hans tillvaro kompliceras av hemlighetsmakeriet kring framtidsplanerna, men också av en döende pappa, en obeskrivligt irriterande souschef och en ukrainsk diskare som hittas död i källaren.
Riktigt trassligt blir det när Gabriel tar sig an ukrainarens hemlösa flickvän och sedan inte kan låta bli att inleda en affär med henne.
Ali skildrar personalens kaotiska vardag med empati och ironi. Den dramaturgiskt tacksamma miljön använder hon som allegori och stämningsskapare, men också som temperatur- och tempohöjare i en text som ibland förlorar sig i långa dialoger, drömscener och tillbakablickar.
”I köket” är en roman med pokerface, en roman som handlar om så många saker att man aldrig blir riktigt klok på den. Är det individen som är huvudspåret, den stilsäkra, melankoliska berättelsen om Gabriel Lightfoot själv och de händelser som format honom? Eller är det kollektivet, den smått cyniska skildringen av ett Europa där människors kroppar och arbetsförmåga har blivit en alldeles för billig handelsvara?
Monica Ali famnar om det mesta från matkemi till trafficking och väntar in i det längsta med att lägga korten på bordet. Handlingen får småputtra i flera hundra sidor för att sedan stormkoka genom de sista kapitlen. En effektfull urladdning, visst, men också en avslutning som lite grand tar udden av den omsorgsfullt uppbyggda atmosfären.
Tyvärr saknas också en viktig stilistisk dimension i den nya romanen eftersom Alis intelligenta språkanvändning skyms av en skakig översättning med alldeles för många anglicismer och missförstånd. Både författaren och romanen förtjänar betydligt bättre.
Hela världen ryms i Monica Alis kök
Det kanske är den rasande tv-kocken Gordon Ramsays fel att många av oss numera ser restaurangköket lite som en metafor för helvetet, en gudsförgäten plats där vrålande översittare och hunsade grovarbetare tumlar om varandra bland kokande grytor och vassa knivar, ständigt ansatta av en tidspress som får svetten att rinna och pulsen att skena.
Så jobbar vi med nyheter