Helen vill bistå världen
Jag ska undervisa 1415-åringar i matematik. Skolan är ett internat för flickor som annars skulle få betydligt mindre tid åt att ägna sig åt studierna, berättar Helen.
Fast för att förstå varför hon ger sig av får vi gå ett år tillbaka i tiden, hösten 2003 då hon tillsammans med andra elever från Gripenskolan besökte Tanzania.
Det var riktigt häftigt. Bland det bästa jag gjort i mitt liv. Det förändrade mitt sätt att tänka. Bara sådana självklara saker som rinnande, rent vatten uppskattar man mycket mer efter en sådan resa, säger Helen.
Resan var ett resultat av u-landskursen på Gripenskolan och blev en intensiv rundtur i Tanzania. Innan dess hade hon haft väldigt dålig koll på Afrika. Mest sett det som ett och samma land. Nu gick olikheterna upp för henne. Både skillnaderna inom Afrika och mot Sverige.
Vi besökte ett av deras bättre sjukhus som i och för sig hade riktigt bra standard. Fast inte om man jämför med svenska mått mätt. Salarna var överfulla och i korridoren låg en man som precis hade dött. Samtidigt var det många positiva upplevelser. Att folk var så snälla och hjälpsamma mot varandra, berättar Helen.
Ett starkt engagemang för U-landsfrågor finns förstås hos Helen. Hon blir riktigt upprörd när människor i utsatta situationer utnyttjas.
De handelshinder som till exempel hindrar afrikanska länder att exportera sina jordbruksprodukter borde försvinna. Att handelsavtal som ska underlätta för deras jordbruk är på gång är förstås bra, säger Helen.
Efter att ha varit lärare i Tanzania har hon tänkt plugga vidare. Att det blir några kurser om biståndsfrågor är en inte alltför vild gissning.
Ett bra sätt att förbättra situationen är att se till att fler får bättre utbildning. Jag vet att jag inte kan förändra världen, men förhoppningsvis kan jag göra en liten förändring, berättar hon.
Så jobbar vi med nyheter