Hellre konstruktiv aktör

Sveriges stöd till tredje världen har minskat drastiskt det senaste decenniet, trumpetar en statsvetenskapsprofessor i en debattartikel i DN. Det låter ju som skäl att höja ögonbrynen. Men det visar sig att stödet i det här fallet är att rösta likadant i FN:s generalförsamling. I stället sägs Sverige nästan alltid rösta med väst vid de tillfällen de två sidorna har olika åsikter något som man minsann bara gjorde varannan gång på Palmes tid, heter det.
Till saken anförs också att Sverige tar emot färre statsbesök från tredje världen numera och träffar europeiska ledare allt oftare och därmed riskerar att bli ännu en väststat som andra.
Men nu var inte världen precis bättre på Olof Palmes tid, tvärtom. Och det finns många sätt att stödja utveckling i världens u-länder. Att ständigt rösta likadant som tredje världen i FN:s generalförsamling är inte det mest konstruktiva, säkerligen inte heller att införa någon form av kvoterade statsbesök.
Men med hjälp av EU-medlemskapet behöver Sverige tack och lov inte längre stå ensamt ropandes i öknen som under det kalla krigets tid. I stället finns möjlighet att delta som en konstruktiv aktör för att påverka västs eller framförallt EU:s olika ställningstaganden.
Huvudmålet måste främst vara att söka vägar för att uppnå resultat, minskande klyftor. Det är ju det til syvende og sidst som räknas. Och utan tvivel finns det dock mycket att göra inom EU för att minska protektionismen och öppna för inte minst mer frihandel med världens utvecklingsländer. På så sätt kan Sveriges verkliga stöd till tredje världen i realiteten öka.