Därför blir budgetdebatten missvisande. Oppositionen har heller ingen budget som visar överskott. Alla går back. Det är de politiska vägvalen i underskottens tid som bör diskuteras.
Regeringen gör stora satsningar på kommuner och landsting, på arbetsmarknadsåtgärder och ett utbyggt jobbavdrag. Jämförelsevis mindre summor satsas på näringspolitik. Den väljer mer av arbetsmarknadsåtgärder och statsbidrag, mindre av näringspolitik. Det tål att kritiseras.
Det är på den privata arbetsmarknaden som arbetslösheten har slagit som hårdast. Sverige har en exportberoende ekonomi – och det globala konjunkturfallet kostar arbetstillfällen. Men det är också på den privata marknaden som de nya jobben måste komma. Detta hade i sig försvarat jämförelsevis större satsningar på näringspolitikens område.
De höjda statsbidragen och de omfattande arbetsmarknadsåtgärderna ska hålla nere arbetslöshetsstatistiken. Finansministern räknar med att jobbavdraget ska ge den dragkraft åt den privata konsumtionen som svensk ekonomi behöver. Att det stimulerar ekonomin är klart, men frågan är hur mycket hushållen väljer att lägga undan.
Socialdemokraternas ekonomiska talesman säger å andra sidan öppet att skattesänkningar är ”slöseri”.
I Thomas Östros retorik är varje extra krona kvar efter skatt i lönekuvertet en bortslösad statlig egendom. Det är alltså inte löntagarens pengar; det är statens egendom som i politisk nåd fördelas till den som har slitit ihop dem. Östros har inte bara underskott i sin budget, utan även i sitt förhållande till sanningen. Han är ”upprörd” över att regeringen sänker skatter samtidigt som den lånar för att täcka underskott.
Det hade kunnat vara trovärdig kritik, om han själv aldrig gjort samma sak. Men det var precis vad Mona Sahlin och Thomas Östros gjorde gång på gång i regeringsställning – med benäget stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De lånade till skattesänkningar såväl 2000, 2001 som 2005. Under 2005 var det dessutom högkonjunktur. Så var det med den trovärdigheten.
Plakatpolitik behöver å andra sidan inte vara sann för att vara effektiv. Men det vore ärligare att säga som det är, att Socialdemokraterna anser att den som jobbar får mycket kvar på lönekontot efter skatt.