Hemmahoppet körde fast

I två av de fem varven låg hemmahoppet i mountainbike Daniel Eriksson i topp av tävlingen Hedeby Maxpuls. Sedan tappade han både ork och kedja. Sista varvet fick Daniel springa runt med cykeln.Men han tog poäng i Svenska Cupen ändå. Vann gjorde Fredrik Kessiakoff, Team Crescent.

Övrigt2002-05-05 23:30
Det var några minuter in på det sista av de fem varven på hemmatävlingen Hedeby Maxpuls som hemmahoppet Daniel Erikssons chanser till pallplats grusades.
Eller snarare lerades för att använda ett mer passande ord även om det knappast existerar. För all denna lervälling utmed banan blev för mycket för drev, växlar och kedja på Trosa Vagnhärads CK-killens mountainbike.
Kedjan måste ha varit så kladdig att den fastnade och snodde sig, säger Daniel.
Växelörat som sitter fast i navet gick rakt av. Eller rättare sagt Daniel trampade av det med den snodda fastlåsta kedjan. Då låg han trea men goda chanser att kunna hålla den placeringen in i mål. Men trots att det var sluttrampat ville han inte bryta.
Jag ville inte vara med om det igen, säger han.
Så Daniel sprang det sista varvet med cykeln.
Och det blev väl några poäng i alla fall. Det kan betyda mycket i slutänden, konstaterar han.
Med en 19:e plats kapade Daniel åt sig fjorton nya poäng. Starkt gjort också eftersom Daniel inte känner sig på topp. Orsak en efterhängsen förkylning.
Det har varit tungt i två veckor nu, suckar han.
Förra helgens tävling bröt han redan efter ett varv.
Så jag var bara glad att jag var med täten ut på tredje varvet, säger Daniel.
Där tvingades han dock släppa Fredrik Kessiakoff och Magnus Palmberg. Daniel tappade två minuter på dessa under det fjärde varvet.
Då såg Palmberg ut som en vinnare.
Jag klantade nämligen till det. Tappade säkert 20 sekunder när jag skulle upp för en backe på det varvet, säger Fredrik Kessiakoff.
Men precis som i första deltävlingen av Svenska cupen i Mountainbike avgjorde Fredrik på sista varvet.
Jag kom i kapp honom vid sista varvningen. Strax efter satte jag in en stöt. Han släppte direkt, säger Fredrik.
Glad men skitig. Den tuffa leriga banan krävde mycket av åkarna. Fredrik är inte så speciellt förtjust i detta underlag. Men tycker sig ändå ha fördel av detta.
Det passar mig eftersom jag är så lätt. De andra sjunker ner mer, säger han.
Och så känner han sig stark efter en hård träningsperiod under vintern.
När jag blir trött då vet jag att andra är än mer trötta. Att ha blivit tvåa hade varit en besvikelse, säger han lätt kaxigt.
Så har han också i Team Crescent CK en bra stab bakom sig med bland annat gamle proffset Tommy Prim.
Om två veckor körs nästa deltävling i Svenska cupen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om