Borta bra men hemma bäst? Trosaradikalerna kommer efter nästa val att vara vänsterpartister igen. Som radikaler har utbrytarpartiet i Trosa kommun visserligen inte rört sig enormt långt från det forna moderpartiet, men det var en intressant företeelse så länge det stod fritt.
De fria vänsterradikalerna i Trosa kommun var följden av Vänsterpartiets interna splittring efter Gudrun Schymans avgång. Något förenklat var det arvet från Kalla kriget, VPK och kommunismen som spökade, en strid mellan förespråkare för en mer frihetlig vänster och en mer traditionell. Konflikten ledde till att många av de så kallade förnyarna lämnade partiet. På några håll valde hela lokalavdelningar att lämna – som i Trosa och Gnesta.
I Gnesta hette de Vänsterdemokraterna och försvann efter att ha misslyckats i valet 2006. I Trosa kommun blev skilsmässan mer framgångsrik. Det lokala partiet överlevde två valrörelser. Väljarna blev kvar samtidigt som Trosaradikalerna var tydliga med varför de lämnade Lars Ohlys parti bakom sig. Ställningstagandet var tydligt och radikalt.
Att gå tillbaka är inte lika kaxigt. Om vi får tro gruppledaren Gerty Fexler Höjer så tycker medlemmarna att Jonas Sjöstedts partiledarskap öppnar en dörr som tidigare har varit stängd. Sjöstedt sågs som en av förnyarna och Trosaradikalerna hoppas att det också ska prägla Vänsterpartiets framtida vägval. På den punkten har nye partiledaren fortfarande mycket att bevisa. Det som en gång var hemma kan likväl komma att kännas som borta.
Det är tungt att driva ett lokalt parti på ett begränsat antal aktiva företrädare. Om Trosaradikalerna ser återföreningen med Vänsterpartiet som ett sätt att lätta den bördan, är det förståeligt. Samtidigt ger man också upp en del av den rörelsefrihet mot mitten som Trosaradikalerna har haft men inte utnyttjat till fullo.