Henrik Nilsson har fått upp farten

Henrik Nilsson är tillsammans med Västeråskillen Markus Oscarsson är ett stort guldhopp i Aten-OS i slutet av augusti. Tävlingen i Katrineholm betydde sportsligt absolut ingenting. Inte ett dyft. Det har ingen tävling gjort.
Men mentalt var lördagens K1 och K2 500 meter faktiskt ganska viktiga lopp fast resten av A-landslaget saknades.
Ja, det kändes riktigt skönt att få paddla en tävling där kroppen kändes just som på en tävling. Skillnaden gentemot början av säsongen är i alla fall enorm. Och då har vi ändå bara släppt lite grann på mängdträningen, säger Henrik Nilsson efter andraplatsen på K1 500 meter i Katrineholm.

Eftersom killarna inte har lagt upp säsongen såhär e x t r e m t inriktad på några få tävlingsdagar finns det ingen säsong att jämföra med; skulle kroppen inte ha svarat positivt hade det kunnat bli ett högst obehagligt spänningsmoment.
Ja, lite så kändes det,och nu känns det verkligen att vi är på väg i rätt riktning mot OS. Vi har kunnat träna precis som vi har velat utan några som helst sjukdomar eller småskador, så just nu känns allting bra.
Ska man snacka den obarmhärtiga smärtsportens eget språk beskriver Henrik skillnaden såhär:
I början av säsongen kom jag inte ens upp till mjölksyretröskeln innan jag tröttnade helt och dog i loppen. Nu kom jag över tröskeln ganska lätt och in i treans växel.

Nu skilde det bara åtta tiondelar fram till ettan på K1 500 Oscarsson förstås.
Och det känns som en helt okej marginal, säger Henrik.
Timmen senare paddlade killarna in K2:an på 1.30 över de 500 meterna, vilket är en tid som ofta har räckt till VM-final de senaste åren.
Ja, VM-semifinaltiderna brukar ligga på 1.281.32, så den tiden känns också helt okej.
Ångrar du i efterhand att ni överhuvudtaget ställde upp på EM i Poznan med tunga kroppar?
Nej då, vi var inställda på att det inte skulle gå så bra, det var en bra genomkörare.
Framför allt lärde sig killarna att deras tänkta OS-kanot inte räcker till när det ska tävlas i hårt väder.
Det var framför allt i ett av de första loppen när kanoten skar ner så att Markus fick en kallsup (ingen trevlig upplevelse i det vattnet, det kan undertecknad som har besökt badplatsen i samma konstgjorda sjö intyga).
Men den polska kanottillverkaren agerade. Direkt.
Nu får vi en ny kanot som ser ut exakt som den gamla men där kanterna är uppdragna lite för att passa oss perfekt när det blåser, som det tydligen kan göra ganska ofta på OS-banorna.
Markus och Henrik lämnar liksom inget åt slumpen när deras långa K2-satsning ska krönas med något stort på OS i Aten.