Kontakter är allt i den här branschen. Ibland blir man dock tvungen att lyfta luren och ta omvägen via företags och myndigheters presstjänster för att hitta rätt. Oftast går det bra, de allra flesta är både trevliga och hjälpsamma. Ibland leder det dock rätt ner i en spiral av frustration och tårar.
När en telefonstolpe längs landsvägen i Gnesta hade vält nyligen tänkte jag ta reda på vad som hänt, ta en bild och skriva några rader. Det är inte direkt material för löpet, men stolpen hade legat ned i veckor, och många undrade nog vad som stod på.
Min gubbe på insidan har semester. Attans. Inser att jag måste ta mig an det administrativa getingbo som utgör Teliakoncernen. För att ens nå presstjänsten måste man först ta sig förbi en växeltelefonist. Vis av erfarenhet vet jag att det antagligen tarvas både GPS-koordinater och uppgift om träslag på telefonstolpen för att ha minsta chans att få svar på någon fråga.
Testar först Skanovas pressnummer. Blir snabbt kopplad till moderskeppet Telias pressväxel. Hinner knappt säga hej innan jag blir kopplad igen – tillbaka till Skanovas växel. Ridå.
Några veckor tidigare försökte jag få svar på en kort fråga om en fastighet. Ringer VD:n på bolaget som tros äga kåken, men hamnar i växeln. Förklarar vad det gäller, och telefonisten på andra sidan ber mig vänta. Hör hur hen säger till en kollega: "Alltså det är bara nån lokaltidning, vi kan ju inte koppla fram honom? Det är ju inte DN som ringer".
Så kan det gå i nyhetsfabriken. Dagens ros till alla pressekreterare och kommunikatörer som lotsar och hjälper klockan kvart i fem en fredag, tack!