Henrik och Marcus har ett tag kvar till VM-formen
Henrik Nilsson är tillbaka i kanoten. Men formen håller inte VM-klass ännu. Två B-finaler blev resultatet för Henrik och parkompisen Marcus Oskarsson vid helgens världscupstävlingar i Duisburg.
Men det känns skönt att få tävla igen, säger han och låter väldigt glad.
Henrik medger att tiden med den skadade axeln har varit lite pressande.
När jag hade som mest ont och när jag inte kunde träna, och jag visste hur mycket alla andra tränade, ja då blev det lite stressat.
Det var de små musklerna i axeln som blivit inflammerade efter att ha skavt mot skulderbladet en längre tid.
Jag nonchalerade problemet för klänge, påpekar Henrik.
Kortisonkuren med tre veckors vila, samt en lite annorlunda behandlingsmetod där en maskin slog sönder cellmembranen i axeln för att nya skulle bildas, ligger bakom tillfrisknandet.
Tror jag i varje fall. Jag fick så många behandligar så det är svårt at veta exakt vad som hjälpte.
Efter tre tuffa dagar känner han sig aningen mör i kroppen. Men några problem i axeln har han inte haft.
Vilket är viktigast just nu, säger han.
Marcus, som paddlar för Västerås, och Henrik vann mycket enkelt det första K2-loppet över 1 000 meter i fredags. Segermarginalen ner till tvåan Lubomir Nemecsvk/Juraj Tarr, Slovakien, var nästan åtta sekunder.
Men det var det sämsta heatet, erkänner Nyköpingskanotisten.
Att formen inte är vad den borde syntes under midsommardagen då de blev utslagna i semifinalen. Duon kom på fjärde plats i sitt heat, drygt tre sekunder efter segrarna Kristian Bartfaihun och Botond Storcz, Ungern. I B-finalen kom svenskarna sedan på andra plats efter en tuff kamp mot det norska paret Eirik Larsen och Nils Fjeldheim. Det skilde bara 34 hundradelar mellan kanoterna.
Det var bästa loppet. Då kändes det nästan som det brukar göra. Men det går givetvis mycket saktare än vanligt. Starten, marschfarten och finishen.
Funderade du mycket på axeln under racen?
Nej jag hade inte tid med det. Jag hade fullt sjå att hinna med Marcus
Även på 500 meter blev det B-final med en sjunde plats som resultat.
Det blev lite för mycket. Jag orkade inte. Det var det sjätte maxloppet på tre dagar, utan att knappt ha tränat något innan. Det kan kanske jämföras med som att springa ett marathon utan att ha sprungit ett lopp på ett år. Träningsmässigt är jag i form som jag brukar vara i februari.
Kändes det som att börja om från början?
Det känns märkligt att fightas om B-finalplatser. Men det känns bra i kanoten och det är huvudsaken.
Om ett partre månader är det dags för VM USA. Tills dess ska Henrik ha hittat formen.
Första måste jag få ihop lite mil, sedan måste jag bygga upp överkroppen och tröskelträna. Mjölksyretåligheten kommer inte förrän lite längre fram. Men i nästa världscupstävling ska det gå bättre.
Även Nyköpingskanotisten, Erik Lindeberg, paddlade K2 nere i Tyskland. För honom och Anders Svensson, Kungälvs KK, blev det en åttonde plats i A-finalen på 200 meter. På 500 meter gick det lite sämre och resultatet räckte bara till en B-final.
Oxelösundstjejen Johanna Adlers K4:a (Josefin Nordlöw, Ylva Nyman och Moa Tyborn) blev femma i semifinalen över 200 meter och herrarnas K4:a där Jonas Mindemark, Oxelösund, Royne Myrman och Ole Forsberg, båda Nyköping, paddlade fjärde kanotisten var Zet Freiburghaus slutade på sjunde plats i semifinalen över samma distans.
Så jobbar vi med nyheter