Det är finansministern som är stoppklossen i den svenska regeringens miljöarbete och det bromsar miljöminister Lena Ek (C), hävdar Miljöpartiets Gustav Fridolin. Så var det redan när hans eget parti stödde Göran Perssons S-regeringar i början av 2000-talet. För att göra skillnad krävs det pengar.
Därför är det förstås lätt att skylla på Anders Borg (M). Klimatpolitik som kostar stora pengar måste gå genom hans finansdepartement. Nog hade fler av de Centerförslag som finns på miljöområdet och några av de klimatåtgärder som Miljöpartiet pekar på gått att genomföra med andra prioriteringar, men samtidigt hade annat fått stryka på foten. Alliansens historiska energiöverenskommelse är ett bevis på att koalitioner handlar om att ge och ta.
Det är intressant att Miljöpartiet nu väljer att lyfta Centerns miljöambitioner i regeringen. Där är det politiska avståndet som kortast. Strategiskt handlar det också om ett utbyte av hövligheter mellan partierna som pågått till och från sedan i somras.
Däremot går det att fundera på varför Moderaterna förblir huvudfiende. För Moderaterna har förflyttat sig långt på tio år vad gäller miljö- och klimatpolitik. Det är en frukt av partiets egen förnyelse – och Allianssamarbetet. Därför bör uppmärksammas vilket parti som inte får kritik av Fridolin, Socialdemokraterna.
Så var det också i partiledardebatten senast, MP glider lite närmare S men riktar vänskapliga inviter mot andra mittenpartier.
Den dag MP inte automatiskt stämplar Moderaterna som miljöpolitisk huvudmotståndare kan partiet röra sig mer fritt i mitten. För höga ambitioner är en sak, muskler nog att genomföra dessa är en annan. Starka finanser underlättar och på den punkten har Anders Borgs departement onekligen bidragit. "Vi sänkte i fjol växthusgasutsläppen med 6 procent. Vi har fasat ut kol och olja i vår värmeproduktion till förmån för en kraftig utbyggnad av förnybar energi", skriver Lena Ek i Aftonbladet (29/1).
Vägen mot ett mer hållbart samhälle är given – och Moderaterna är med på vagnen. När Alliansen sätter sig ned i slutet av nästa månad för att slå fast riktlinjerna för det gemensamma framtidsprogrammet, bör regeringspartierna ha Miljöpartiets brandfackla i åtanke.
Ett Alliansprogram med ökad tonvikt på Centermärkt miljöpolitik skulle minska avståndet till Miljöpartiet. I ett läge där Alliansen är störst men utan egen majoritet, är det en fördel för Sverige.