Högerröster talar fritt men likadant
Den politiska bokutgivningen i Sverige har en stark slagsida åt vänster. Jätteförlaget Ordfront dominerar, högerlägret har visserligen Timbro och SNS men titlarnas försäljningssiffror kan skrivas med tre siffror.
Såhär kan det låta:
Det motstånd som man då visade mot löntagarfonderna var väldigt bra för Sverige.
Och:
Vi är uppväxta i ett samhälle där man känner att någon ska ta hand om en.
Det första citatet är från Björn Ulvaeus, ABBA-Björn. Det andra från Tina Thörner, kartläsare i rallycross samt moderat kommunpolitiker. Tillsammans med åtta andra fritänkare vill de höja taket i den svenska debatten och spräcka vår omhuldade konsensuskultur.
Amelia Adamo, skapare av tidningen Amelia, berättar om en kontroversiell artikel på temat sex och tonåringar, diplomaten Sverker Åström (varför han valde detta genomborgerliga sammanhang är en gåta) kritiserar vår rädsla för de avvikande, excentrikerna, och LO-utredaren Jan Edling avslöjar landsorganisationens kvävande struktur, som till slut gjorde att han sa upp sig.
Det är kloka människor, de flesta av dem. Starka och slipade ger de uttryck för en inre övertygelse och en handlingskraft som inspirerar.
Journalisten Susanna Popova gillar att röra upp debattdamm. För ett par år sedan angrep hon svenska proffstyckare i boken Elitfeministerna Ett spel för galleriet.
Den här gången har hon, såvitt jag förstår, fungerat som intervjuare. Men vare sig hennes frågor eller egna reflektioner finns med. Det ger en aningen okritiskt intryck. Intervjupersonerna får breda ut sig och stå oemotsagda. Det är som om Popova tryckt på inspelningsknappen, lämnat rummet och låtit Adamo och de andra säga som det är.
Sverige och tystnaden är en svår bok. Lättläst och enhetlig, men svår att bedöma. Grundidén är välkommen: Låt oss krossa den mur av mysig konsensus som är det svenska offentliga samtalet, låt oss tänka fritt och tänka stort!
Men alltför ofta låter det som Dagens Nyheters ledarsida, utlagd på ett hundratal sidor.
Det behöver i och för sig inte vara negativt. Jag håller med alla intervjuade om att det finns ett övermått av försiktighet och skuldbeläggande i Sverige, en slags självgod ängslighet som knyter alla till sig i en medioker åsiktsgemenskap.
Sverige och tystnaden utgör en motvikt till alla vänsterskribenter som dominerar bokutgivningen, men är liksom dem extremt likriktad.
Alla tycker i princip samma sak. Och det var väl inte direkt meningen.
Så jobbar vi med nyheter