Den svenska modellen har sina brister, men att arbetsmarknadens parter sluter avtal och ansvarar för att vårda dem är en utmärkt utgångspunkt. Arbetsmarknaden är därför inte så konfliktfylld och stökig som den hade kunnat vara.
2008 ändrade regeringen och Miljöpartiet reglerna för arbetskraftsinvandring. I korthet togs fackets vetorätt bort. Den som söker ett arbete i Sverige och får det, har nu rätt att komma hit och jobba – till avtalsenliga villkor. Arbetstillståndet är på två år. Jobbet är nyckeln till fortsatt vistelse i landet.
Det som exempelvis har drabbat de bärplockare som lockats hit med falska förespeglingar och som inte har fått avtalsenligt betalt för sitt arbete, är skamligt. Ingen ska – under hot av utvisning - tvingas att tumma på avtalad ersättning och rättigheter.
LO med ordföranden Wanja Lundby-Wedin i spetsen kräver nu att facket måste få tillbaka sin rätt att stoppa utländsk arbetskraft (SvD 21/11).
Facket vill begränsa arbetskraftsutbudet för att pressa upp lönerna. Arbetsgivarna vill ha större utbud för att inte löneökningarna ska underminera företagets konkurrenskraft. Intressekonflikten är klassisk. Regeringen ansvarar för att inte tippa vågskålen för djupt åt ena eller andra hållet.
De uppmärksammade problemen är avarter av en vettig reform. Detta bör migrationsminister Tobias Billström agera utifrån. TCO-ordföranden Sture Nordh hävdar att tillgången till arbetskraft inte är grunden till bärplockarnas utsatthet (SvD 13/11) och understryker att ett återinförande av det gamla arbetsmarknadstestet inte löser något. I TCO:s ögon vore hårdare tag mot oseriösa arbetsgivare betydligt mer effektivt.
Även om LO säger sig måna om bärplockarna, är det bärande budskapet att facket vill bygga högre murar och själv stå som portvakt – med udden riktad mot såväl byggjobbare från Baltikum som bärplockare från Thailand. Kraften riktas fel.
Fackförbunden kan redan ställa tydliga krav på de bärföretag, restauranger, städfirmor och andra som LO nu anklagar för att grovt utnyttja sina anställda. Vi har vid ett flertal tillfällen – minns salladsbaren i Göteborg – sett vilka massiva maktmedel som fackföreningarna har till sitt förfogande. Genom att ansvarsfullt använda sig av dessa, borde även murarsleven kunna användas till att bygga ett starkt, öppet samhälle som inte räds omvärlden.