Högre status braför yrkesskolorna

I mellansteget mellan gymnasiet och högskolan finns den ofta underskattade utbildningsformen KY, kvalificerad yrkesutbildning. Av dem som avslutade en KY-utbildning under 2005 har cirka 80 procent fått jobb. Sex procent är egenföretagare. Den första siffran är bra, den andra kan bli betydligt bättre, men den återspeglar samtidigt det företagandeklimat som den nya regeringen har klart mandat att förbättra. KY-utbildningarna har ett ganska stort mått av flexibilitet för att kunna möta näringslivets behov. Det kan knappast överskattas i ett samhälle vars politiska fokus är eget jobb och egen försörjning. Den förra regeringen pratade hellre om att varannan måste gå på högskolan.
KY-formen visar idag upp en resultatnivå som måste värnas. Ska verksamheten växa måste det skötas med omsorg. En statlig utredare Anders Franzén föreslår nu en övergripande lös paraplyorganisation (myndighet) för alla eftergymnasiala yrkesutbildningar. Även en del folkhögskoleverksamheter berörs.

Myndigheten föreslås få namnet Yrkeshögskolan. Yrke är ett viktigt ord, inte högskola. Den statushöjning som behövs gäller hur samhället värderar utbildningsformen, inte dess formella titel eller att det prompt liknar högre utbildning.
En av de viktigaste ingredienserna är kopplingen mellan behovet av arbetskraft i det nära näringslivet särskilt små och medelstora företag och möjligheten att skräddarsy utbildningar. Arbetsmarknaden blir effektivare. De som går ut efterfrågas. Utbildningarna i sig lockar unga till kommunen.
Nyköping saknar en egen högskola, även om här finns viss filialverksamhet. Men residensstaden visar upp en god bredd av KY-verksamheter, som inte bara utbildar utan också sätter andra avtryck. Ett exempel på detta är evenemangs- och musiksatsningen Mittwoch, som onekligen berikat nöjeslivet.

Risken är att yrkesutbildningarna stöps om till ett slags högskolan light. Framgångsreceptet för KY grundar sig inte minst i mångfalden av utförare, privata såväl som offentliga. Det är ett entreprenörskap i sig att skapa goda och effektiva yrkesutbildningar. Där högskolevärlden kan upplevas som trögrörlig och stel har de små lokala utbildningar stor handlingsfrihet att förnya och förändra år från år.
Anders Franzéns utredning efterfrågar likvärdiga villkor och kvalitetskontroll, vilket är goda ambitioner. Men det får aldrig generera en allt fetare central myndighet som bakbinder, begränsar och strömlinjeformar.