Studenterna kan inte formulera sig tillräckligt väl på sitt modersmål för att ta till sig undervisningen. Om vi talat om de första årskurserna i grundskolan vore det inte så mycket att höja på ögonbrynen över, men när det är den samlade bedömningen av nio historiker vid Uppsala och Linköpings universitet (UNT 2/1) är problematiken betydligt svårare att hantera.
Ingen är ofelbar. Låt oss börja där. Om vårt språk vore ett korthus skulle vi alla rasa samman då och då. Den genomgått en högre utbildning i någon form minns säkert också att den akademiska världens giganter inte nödvändigtvis är språkliga fenomen eller kommunikativa underverk. Gedigna språkkunskaper är likväl en förutsättning för att effektivt kunna tillgodogöra sig den kunskap som förmedlas.
90-talskrisens grundskoleelever utgör många av dagens högskolestudenter. Många har inte fått den utbildningskvalitet som de har haft rätt till. Universitetslärarnas uppgivenhet och vanmakt tröstar inte. Svagheterna i den flumskola som var är väl illustrerade och signalerna om hur omfattande ansträngningar som krävs för att vända en negativ trend är omöjliga att missa.
Sudda först bort bilden av Caligula och katedern från Hets som det bärande svaret på utmaningarna. Lägg i stället till de långa ledtider som följer på den nya läroplanens höjda kunskapskrav samt uppdraget att från skolans sida skapa ökad lust till lärande och en effektiv studieteknik. Det kommer att ta tid och sluka resurser. Priset för den skola som inte lade tillräckligt stor fokus på kunskap och förmågan att tillgodogöra sig kunskaper är högt. Samtidigt som det uttalade samhälleliga kravet på högre utbildning är att skapa bättre spets, tvingas alltså universitetsutbildningarna sänka nivån för att nyinkomna studenter ska hänga med. Den ekvationen är komplicerad.
Den som förändrar måste alltså göra mycket rätt på samma gång. Att några av de reformer som regeringen har genomfört riskerar att få snedvridna effekter, visar en annan reaktion från universitetsvärlden. Frihetsreformen som skulle ge mer självständiga lärosäten och färre politiska överrockar riskerar att urholkas till toppstyrda ja-sägarorganisationer, menar tre statsvetare vid Uppsala universitet (UNT 3/1). Det där bör regeringen analysera närmare. Risken med att driva fram allt för strömlinjeformade utbildningsfabriker med lågt i tak är att målsättningen att få fram högt kvalificerade lärosäten missas.