Hon är halvvägs på livets resa

Det var första kontakten med USA där hon under en artonårsperiod vistats totalt tio år.
Hemma gick jag en reseplanerarkurs, den första i Sverige, och åkte sedan till Tyskland där jag jobbade som au pair och på resebyrå.
Hon har som ung jobbat i Schweiz och som operationstandsköterska i USA. Varit reseledare och guide vid resor kors och tvärs i USA.
Jag var nyfiken, förklarar hon sitt år som operationstandsköterska. Jag ställde frågor och fick fyra tjocka böcker och uppmaningen att läsa dem över helgen. Så var jag sköterska vid operationer.
Liz gillar New York.
Jag guidade i New York i ett och ett halv år. Det var otroligt kul och det hände hela tiden saker. New York är en fantastisk stad. Alla borde bo där någon gång, säger hon entusiastiskt.

Så åkte hon hem och började översätta film.
Det var något nytt och vi började dubba barnfilmer. Då bodde jag i Västerås.
Åter i USA med guidade turer från kust till kust och upp i svenskbygderna.
Det var ett alldeles speciellt liv. Jag satt på flygplan i två månader per år. Vi gjorde all guidning själva för alla sorters folk och grupper. Jag var med och ordnade för 700 personer vid OS i Los Angeles.
Åter i Sverige som hotellchef för Vildmarkshotellet i Kolmården.

Så börjar småstadslivet med 800-årsjubileet i Nyköping.
En del i jobbet med jubileet för Liz var att hyra in blivande maken Lasse Lindberg till olika evenemang. Så har det blivit barn, tvillingarna John och Martin och bidottern, som Liz uttrycker det, Ida.
I Nyköping har hon haft företaget Nyköpings konferens och evenemang i nio år och har engagerat sig i Marknadsföreningen Mino och Rotary.
I Rotary var hon Nyköpings första kvinnliga president.
Hon vill fortsätta resa.
Jag kan bo i ingenstans och resa mycket. Det är spännande att ge sig iväg utan förplanering och se att man fixar det. Att träffa människor i andra länder och bli hembjudna. Både Lasse och jag är spontana och det är bra att ha en lugn bas som Nyköping.
Här om året gick hon in i en glasvägg.
Jag fick 150 stygn i benet och jag har fått se insidan av vården och hur man kan ta sig runt som handikappad.
Framtiden?
Vi ska bo utomlands ett tag. Afrika lockar. Jag tycker att det är jätteroligt att jobba med människor och räknar med att jag är halvvägs genom livet. Och det finns en hel värld där ute. Jag ska också försöka ta tillvara en del relationer bättre.