Hur föddes yiddish n' jazz?
– Modersmålet för min farfar och min pappa är jiddish. Så jag började sammanföra jazzen med det, dels på grund av mina rötter men också för att jiddischen har en sådan enorm sångskatt.
Du har tidigare sagt att jazzen och jiddischen harmonierar med varandra. På vilket sätt?
– Jiddischsångerna handlar ofta om livets olika skeenden; kärlek, sorg och fattigdom till exempel. Det är väldigt uttrycksfulla sånger och det passar väldigt bra med de uttryck som finns i jazzen, och även bluesen. Det som också är roligt med jiddischsångerna är att vissa är tusen år gamla, medan andra kan vara skrivna på 1800-talet. Det gör att det blir väldigt varierat.
Vad har du fått för respons från publiken under tidigare spelningar?
– Vi har fått väldigt fin respons, med mycket publik. Jag har så fantastiska musiker som jag spelar med. Det är Claes von Heijne på piano, som jag spelar med nu i Nyköping, och annars Filip Augustsson på bas och Gilbert Matthews på trummor.
Vad var det som gjorde att det blev just jazz för dig?
– Jag har alltid sjungit. När jag var liten så sjöng vi väldigt mycket hemma. Varför det blev just jazz för mig är en bra fråga. Min pappa sjöng väldigt mycket opera hemma, och då blev jazzen något eget för mig. Det blev min grej liksom. Sedan blev jag väldigt inspirerad när jag i övre tonåren hörde Ella Fitzgerald och Louis Armstrong.
Har du någon relation till Nyköping?
– Det är första gången som jag spelar i Nyköping, men jag har en koppling till staden. Min pappa, Willy Gordon, har var skulptör och han har bland annat gjort skulpturen av Birgit Cullberg som står vid teatern i Nyköping.
Rebecka Gordon spelar på NK-villan i Nyköping på torsdag den 18 oktober.