Ett "pling, plong" hörs samtidigt som dörren skjuts upp till butiken Modisten på Västra kvarngatan i centrala Nyköping. Företaget har legat där i 31 år.
På väggarna hänger eleganta hattar, kepsar och läderhandskar i prydliga rader. Lite längre bak i butiken baddräkter och bakom ett draperi, längst bak i butiken, har ägaren Anna-Liisa Ågren sitt kontor.
På 50-60 talet var modist en självklar del av hantverksyrkena inom textil, form och design. I dag är det nästan helt utdött.
När Anna-Liisa startade sin butik 1987 hade hon mängder av erfarenhet från branschen, eftersom hon började som lärling redan 1959 i norra Finland och utvecklas vidare i Stockholm under 60-talet.
– Då fanns det gott om modister i Stockholm, säger hon och förklara att det inte var svårt att hitta ett jobb.
Men steget till att driva eget tog hon under 70-talet när hon flyttade till Lund.
– Då tog jag kontakt med olika firmor som behövde handsydda hattar och mössor, säger hon.
Nu började hon jobba hemifrån istället och steget till att öppna egen butik blev inte så långt när beslutet väl mognat i ateljén i villan på Arnö i slutet av 80-talet.
– Jag trodde att det skulle gå väldigt bra, eftersom jag inte hade någon konkurrens, säger hon.
Det första fyra-fem åren gick också skapligt men efter hand förstod hon att marknaden i Nyköping var för liten.
– Jag hade många beställningar de första åren men det gick inte att leva på. Jag behövde stå på flera ben, säger hon.
Det som räddade henne ekonomiskt var en satsning på baddräkter. En känd hattfirma hade slagit sig in på den vägen och frågade om Anna-Liisa också ville prova det utbudet.
– Prova kan man alltid göra och på den vägen är det, säger hon.
Kunder som spetsar in sig på handsydda hattar och med stora plånböcker är borta sedan länge. Det är baddräkter, "herrkepsar" och fabrikstillverkade hattar som har fått affärerna att rulla.
Just kepsar är det som flest kunder kommer in och frågar om när intervjun får ställas på paus den här decemberdagen.
– Ja, det är nog det vanligaste jag säljer nu på hösten, säger hon.
Hon beskriver butiken som sitt livsverk, något hon är stolt över även om affärerna inte blomstrat hela tiden.
– Allt är inte pengar, säger hon.
Butikens skylt kommer snart plockas ner, exakt när är inte bestämt men Anna-Liisa låter ändå inte särkskilt vemodig.
– Någon gång måste man sluta, säger hon.