Byråkratiska gränser kan vara svårare än djupa raviner att ta sig över. Motsatta sidan av en lands-, läns- eller kommungräns blir lätt betraktad och behandlad som något avlägset, trots att det ibland kan handla om några hundra meter. Låt oss därför hoppas att en ökad samverkan mellan Nyköpings och Norrköpings kommuner åtminstone ska kunna minska de onödiga hinder som kommun- och länsgränsen mellan orterna medför.
Ambitioner och genomförande är inte samma sak och ordet avsiktsförklaring är förstås byråkratiskt i sig. Men på måndag ska en sådan skrivning behandlas av kommunstyrelsen i Nyköping. Mötet hålls i Norrköping. På en och en halv A4-sida åtar sig kommunalråden och kommundirektörerna att samarbeta bättre för att ”många kommuninvånare lever i en verklighet där Nyköping och Norrköping hänger ihop”. Många av dessa bor i orter som Ålberga och Stavsjö, i Kvarsebo och Kolmården. Onödiga byråkratiska turer är svindyra för alla som ser utvecklings- och tillväxtmöjligheter i de här trakterna.
I vintras vittnade exempelvis ett par Stavsjöbor om hur det var närmast omöjligt att jobbpendla med kollektivtrafiken (SN 17/12 2011). Finns det tillräckligt effektiva transporter mellan huvudorterna? Finns där outnyttjade möjligheter med en snabbare, mer pendlarvänlig kollektivtrafik som också kan komma boende på de mindre orterna längs E4:an till nytta? I avsiktsförklaringen talas det nu främst om bättre kollektivtrafik med tillägget ”framför allt på spår mellan tätorterna”. Det får inte tas som intäkt för att vägburen kollektivtrafik är ointressant, för då lämnas Ålberga- och Stavsjöborna verkligen i sticket. De S-styrda kommunledningarna blir svaret skyldigt.
Kommungränsen får ju ”inte vara ett hinder utan vi måste underlätta människors rörlighet genom enkelhet och bättre service”, som Lars Stjernkvist (S) och Urban Granström (S) skriver. Det är ord som förpliktigar.