Arbetsmarknaden i Sverige slits isär. Två nya rapporter igår exemplifierade utvecklingen. Den ena handlade om långtidsarbetslöshet. En undersökning av inskrivna på arbetsförmedlingen visade att hälften av de långtidsarbetslösa inte får någon hjälp överhuvudtaget. Ökningen är för stor och resurserna räcker inte till. Den andra handlade om tjänstemän. När dessa förlorar jobbet hittar de ganska snabbt ett nytt, ofta med en högre lön, enligt Trygghetsrådet. Skillnaderna mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de utanför ökar.
Den missmatchning som finns på arbetsmarknaden, där många går arbetslösa samtidigt som många företag inte kan hitta rätt kompetens, är oroande. I grunden finns det två grupper som drabbas hårt. Dels unga och invandrare med låg utbildning. De är sällan långtidsarbetslösa men slits mellan tillfälliga arbeten i jakt på en arbetsgivare som vill satsa på dem långsiktigt.
Dels är det de äldre. Där är det svårt att finna en arbetsgivare som vill satsa eftersom personerna snart ska gå i pension. I både fallen måste staten gå in och hjälpa till, genom utbildning och fortbildning.
På 60-talet uppmuntrade Svenskt Näringsliv arbetstagarna att inte vara ”hopp-jerkor” som bytte från jobb till jobb. Men att byta jobb ger nya perspektiv och ny kunskap som företagen kan dra nytta av. Därför omfamnas hopp-jerkorna i dag av fack, arbetsgivare och politiker. Men samtidigt innebär den flexiblare arbetsmarknaden att utbildning alltmer blir ett ansvar för den enskilda. Företag kan inte investera i långa och kostsamma utbildningar för att sedan se arbetstagarna gå vidare till andra bolag. Men den enskilda individen har ofta varken kapital eller tid för att själv höja sin kompetens.
Att arbetsförmedlingen inte ger någon hjälp till hälften av de långtidsarbetslösa är därför ett stort problem. Både för den arbetslöse och för alla företag som inte hittar rätt kompetens. Att få in dessa personer i relevanta arbetsmarknadsåtgärder eller KY-utbildningar borde vara högsta prioritet.
Om det inte finns goda skäl bör det också finnas ett tryck på den arbetslösa att flytta dit jobben finns. Idag är arbetslösheten ojämnt spridd över landet, med brist på arbetskraft i vissa delar och sektorer men med överskott i andra. Det kräver dock en byggpolitik som gör att det finns bostäder att tillgå.