Hot går inte hem

!Nästan varannan svensk dagstidning utsattes för hot mot tidningens chefer eller enskilda journalister under förra året. Den mest utsatte enskilde journalisten är kriminalreportern. Det är anmärkningsvärda siffror som återfinns i en rapport från Mittuniversitetet i Sundsvall och som presenteras på DN:s debattsida. Vad utgör ett hot? Det finns fall som är glasklara, men andra som skulle bedömas olika från fall till fall. Det gör att en del hot aldrig uppmärksammas, medan andra kanhända överdrivs. Därför är det också svårt att svårt att säga om hoten är fler idag än tidigare eller om de ökat i tid. Men medvetenheten är stor om risken för hot mot verksamheten inte minst inom dagspressen och därmed är det sannolikt att de flesta företag är ytterst uppmärksamma på den här formen av problem.

Som granskare är man inte alltid välkommen. Tidningen har en genomslagskraft och ett förtroende hos allmänheten. Det finns alltid aktörer som till varje pris vill undvika att bli synade i sömmarna eller uppmärksammade. Särskilt allvarligt blir det naturligtvis när det handlar om organiserad brottslighet eller våldsam politisk extremism i någon form. Dessa grupper försöker därför, ibland genom att ge sig på enskilda individer som chefredaktörer eller kriminalreportrar, att skrämma en respekterad och inflytelserik medieröst till tystnad.
I den stora majoriteten av fallen går det inte alls. Men det framgår av debattartikeln att några tidningar säger sig ha avstått från publicering i några enstaka fall. Det finns säkerligen komplicerande faktorer som gör det svårt att generalisera utifrån dessa uppgifter, men det vore oerhört allvarligt om det spreds en bild av att hot går hem. Tvärtom brukar det vara något som på de flesta nyhetsredaktioner snarare sporrar till extra grundlig granskning och ihärdighet. Den som hotar verkar ha något att dölja.

Men hot mot anställda är samtidigt en allvarlig arbetsmiljöfråga, oavsett om det riktar sig mot journalister, poliser eller anställda inom sjukvård eller myndigheter. På de flesta arbetsplatser finns det därför en klar strategi för att möta sådana situationer när de bedöms som allvarliga. Det medför att man som medborgare möter fler låsta dörrar och färre öppna, lätt tillgängliga utrymmen idag än vad som var fallet för ett par decennier sedan på öppenheten och tillgänglighetens bekostnad.