I takt med nätets framväxt har integritetspolitiken blivit ett av vår tids viktigaste politiska områden. Yngre väljare driver integritetsperspektiven framåt och medelålders lagstiftare – i alla politiska kulörer, i alla riksdagspartier – har ännu svårt att ta till sig internets demokratiska sprängkraft.
Allianspartierna har stiftat lagar som möjliggör för staten att läsa medborgarnas privata mail. Därutöver har regeringen gett multinationella företag möjligheten att begära ut användarnas ip-nummer – medan EU:s telekompaket helt vill kunna stänga av enskilda individer från internet.
Medborgarnas självklara rätt att delta i nätets samtal, utan att behöva få sina internetvanor kartlagda och kontrollerade, är långt ifrån självklar. Jämförelsen med när moderatledaren Ulf Adelsohn i början av 1980-talet förhindrades att ta hem en utlandsköpt mobiltelefon är faktiskt inte helt fel.
När Allianspartierna nu lovar att regeringen vill öka den personliga integriteten – genom att förbättra möjligheten att begära skadestånd av staten, när integriteten kränks – har deras argumentation ett löjets skimmer över sig. Hundra steg framåt och ett halvt steg tillbaka är inte, kan inte och kommer inte vara en förbättring.
Alliansens förslag om ökad insyn i olika register får inte bort den generella uppluckringen av integriteten på internet. Inte heller hindrar skadeståndsmöjligheten store- och lillebrorssamhällets allt för långtgående konsekvenser. Vilken privatperson har över huvud taget orken som krävs för att driva en process mot företag som tar sig friheten att kartlägga våra elektroniska köpvanor?
När regeringens politik inom en snar framtid sammanfattas lägger misslyckandet att förstå användarnas rätt till nätintegritet en mörk, mörk skugga över mandatperioden. Mindre än ett halvår innan valet är väl sent att göra något åt saken.
Internetväljarna låter sig inte luras.
Hundra steg framåt – ett halvt tillbaka
Politik handlar inte bara om vad som görs, utan även om vad som sägs. Politiker som har makten över begreppen, har större chans att vinna riktigt inflytande. Däremot gör informationssamhället att möjligheten att föra väljarna bakom ljuset blir mindre och mindre.Allianspartierna har vid flera tillfällen visat att man förstår betydelsen av makten över begreppen. Huruvida man förstår att väljarna inte längre är särskilt lättlurade är mer osäkert. Det visar Alliansens havererade internetpolitik och regeringens försök att reparera sina misstag (SvD 22/4).
Så jobbar vi med nyheter