Hur blir framtiden?
En grej som vi människor alltid har gjort och kommer att fortsätta att göra är att intressera oss för framtiden. Vi har något konstigt begär att veta vad som ska ske.
Om man tänker tillbaka på tiden för cirka 6070 år sedan trodde man inte då att man vid år 2000 skulle ha flygande bilar, städer på månen eller att vi åtminstone skulle ha varit på fler än fem planeter? Så långt hann vi inte, men en bit på vägen kom vi i alla fall. Mobiltelefonen, datorn och färden till månen har vi till exempel klarat av.
En annan sak som jag har tänkt på när det gäller framtiden och det förflutna är att det verkar som om människan, trots intresset för framtiden, tar det som har hänt på större allvar än det som kommer att hända. Tänk till exempel på alla problem med växthuseffekten. Jag menar, det som har hänt har hänt och det går inte att ändra på. Om ingen uppfinner en tidsmaskin i framtiden, förstås! Men man kan ju också göra så att vi inte upprepar felen ännu en gång. Jag får väl lita på att mänskligheten inte är så dum att vi gör om samma misstag igen . . .
Men alla de drömmar vi har om framtiden, kommer de någonsin att gå i uppfyllelse, då? Eller har vi för mycket förhoppningar och krav? Har vi inte redan tillräckligt, måste vi ha fler saker som underlättar för framtiden?
Många frågor cirkulerar i mitt huvud. Är det för stora frågor för en 14-åring? Men vaddå, jag kan ju inte sluta undra, för framtiden är faktiskt min framtid, mitt nu och mitt förflutna.
Så jobbar vi med nyheter