Hysch, säg inget om den nya panikfrisyren
Alltså, väljer man att studera perioden kring regeringsfiaskot i tsunamikatastrofens spår, är det klart att kritiken dominerar nyheterna. Lägg därtill en stor dos samtida s-märkta skandaler och hela nyhetsläget är uselt för regeringen. Om man dessutom räknar in förstasidespuffar för åsiktsmaterial krönikor, ledarartiklar och debattinlägg i den regeringskritiska journalistiken, är det klart att man når anmärkningsvärda resultat. Medier som profilerar sina skribenter och krönikörer framstår som mindre oberoende och manipulativa. Makten nynnar förtjust med.
Det är svårt att tro att forskarna verkligen ser ett demokratiskt värde i att dagspressen minimerar utrymmet för krönikor, analyser och annat åsiktsmaterial för sitt oberoendes skull. Det ligger däremot i maktens intresse att framställa medier som avsiktligt fientliga till den arma lilla regeringen. De styrande kan då ogenerat hytta varnande med fingret åt den olydiga men fria licensbetalade televisionen och med förorättad min brännmärka all granskande press.
Parallellt ser pr-folket till att samhällsbilden får en valårsanpassad panikfrisyr. De mest uppenbara misslyckandena kammas över. Arbetslöshetsstatistiken justeras med en överdos tillfälliga åtgärder. Vilka ska trovärdigt kunna granska detta spel om inte medierna? Tystnaden går alltid i maktens ledband. Medier som inte kritiskt granskar de som bestämmer gör inte sitt jobb.
För demokratin är det betydligt värre när maktens påståenden görs till oemotsagda rubriker och huvudbudskap i de dominerande medierna samtidigt som avvikande röster blir kuriosainslag som makten fritt kan avfärda som lögner och elakheter. Därför är det bara ett demokratiskt problem om makten inte granskas.
Men kanske var det så att när resultaten skulle presenteras så behövde forskarna en tillräckligt kontroversiell slutsats för att få utrymme på DN:s debattsida. Därmed gjorde man på sätt och vis sitt för att jämna ut den egna statistiken.
Så jobbar vi med nyheter