Hysterisk småbarnsmamma?
Onsdagen vågade jag inte kontakta dem, då jag nästan skämdes eftersom man bara tog så lätt på det på barnavdelningen. På torsdagen ringde jag ändå och fick komma, fler inhalationer och han fick då även cortison. Man skickade hem oss och sa att han dör inte, det är ingen fara!
Jag hade under den här veckan uttryckt min oro över att vara hemma med honom, då han på nätterna haft svåra andningsbesvär samt att han inte orkade bli ammad, men man avfärdade väl mig som en hysterisk småbarnsmamma. Man sa att jag kunde åka till Eskilstuna barnklinik för min skull, för hans del var det ingen fara.
På fredagen var han i sånt dåligt skick att vi själva satte oss i bilen och åkte till Huddinge och barnakuten, där man genast tog in oss och tog Rs-prover, vilka var positiva, samt satte en sond då han inte orkade äta själv och var uttorkad. Man satte också syrgas, då hans syresättning var jättedålig. Utöver det fick han inhalationer med adrenalin samt koksalt varannan timma. Man ifrågasatte mig som mamma och undrade varför jag inte sökt hjälp tidigare (?), vilket jag ju hade gjort i fem dagar.
Vi blev kvar där tills på tisdag morgon, då han äntligen började äta själv och andningen fungerade bra.
Nu undrar jag vart jag ska vända mig nästa gång mina barn blir sjuka? Ska jag ringa en cykelreparatör på en gång i stället? Mitt förtroende för läkarna på barnkliniken är numer lika med noll och då träffade vi tre st av dem under dessa dagar. Man skrev även ut medicin på torsdagen, som inte gick att få tag på då den inte fanns inne på ngt av apoteken här i stan utan fick beställas och kunde fås tidigast på lördagen.
Ska jag behöva flytta till Stockholm för att vara säker på att mina barn får den vård som behövs när de blir sjuka? Jag känner mig ledsen och orolig för mina barns skull och skulle vilja ha svar på mina frågor.
Rebecca Sandström
Så jobbar vi med nyheter