I backspegeln ser ingen vägen framåt

Gårdagens stora nyhet var Socialdemokraternas historiskt låga siffror i Statistiska Centralbyråns opinionsmätning för november. Socialdemokraterna får ständiga problem när de ska förklara varför 27,7 procent av väljarkåren stöder partiet och inte över 40 procent. Nedgången är lång och uthållig. Socialdemokratins gamla normaltillstånd är nu gammalt och inte längre normalt. En mer rimlig målbild vore snarare opinionssiffror i Moderaternas nivå.
Håkan Juholt är inte Tage Erlander. Annie Lööf är inte Thorbjörn Fälldin. Jan Björklund är inte Bertil Ohlin. Lars Ohly är inte Gudrun Schyman. Fredrik Reinfeldt är absolut inte Gösta Bohman. 1900-talets sanningar läggs till handlingarna och nya etableras. Gårdagens styrkor hjälper varken Socialdemokraterna, Kristdemokraterna eller Centerpartiet.
Dagens väljare gör sin analys av vad Sverige behöver. Socialdemokraterna krisar. Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna tuggar taggtråd. Bilden är dagsfärsk. Vi har numera två relativt stora partier i svensk politik, inte ett dominerande. Det är en ny politisk epok.
De övriga Allianspartierna är i dag för små för att nå en bra balans inom Alliansen. Den behöver dessutom växa som helhet för att bli ett starkare regeringsunderlag. Å andra sidan är riksdagsoppositionen mer splittrad än någonsin.
När ska de nya moderaternas väljare ses som moderater och inte bara nya? Den som på allvar vill utmana statsminister Fredrik Reinfeldts styrkeposition bör göra det tankeskiftet redan i dag. Inte heller Miljöpartiets plussiffror kan standardförklaras med att missnöjda socialdemokrater häckar där.
Moderaterna är störst. Miljöpartiet växer. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen. Av dessa är det bara SD som hävdar att det mesta var bättre förr. Åt samma håll verkar Socialdemokraterna nu stå vända.
S-ledaren Håkan Juholts stora utspel i går handlade om återställare, tillbaka mot apoteksmonopol, elmonopol, tågmonopol... Numera kallas det för reglering, men det är en politik som har blicken fäst i backspegeln.
Vilka vill återställa – och vilka vill hellre bygga bättre? Partier som vill växa sig stora bör låta detta vägval forma politiken. Inte nostalgin över något som var.