I dopningens spår

KRÖNIKA

!Äntligen är det OS igen. Vi boar in oss i tv-sofforna, tar fram chipsen och coca-colan och hoppas få uppleva många nya rekord. Och den här gången kan vi pusta ut. Jacques Rogge, internationella olympiska kommitténs president, har försäkrat att det inte kommer att bli några nya dopningsskandaler. Ingen dopad slipper igenom IOK:s nät. Och vi slipper få våra illusioner krossade.
Men kan IOK verkligen spåra all dopning? Senast i OS i Athén fick guldmedaljörerna i både diskus och slägga lämna tillbaka sina medaljer. Ingen betvivlar att IOK gör vad den kan för att sätta dit fuskarna, som skadar både idrotten och de olympiska spelen. Men hittills har idrottarna alltid legat snäppet före. Att bloddopning bland skidåkare och andra vintersportare kan upptäckas betyder inte att det inte kommer något annat i stället.

Friidrotten verkar ha de största problemen. En tränare och läkare förklarade för mig att Sverige har ett ambitiöst anti dopningsprogram med flygande kontroller även under träning. Internationellt däremot är det fortfarande vanligt att idrottare på riktigt hög nivå använder dopningsmedel. Men de måste vara genomtänkta för att inte bli avslöjade.
Frågan är hur svenskarna bär sig åt för att konkurrera med dem. De tider, höjder och längder som våra idrottsstjärnor når upp till, är jämförbara med de prestationer som gjordes på 1980-talet, då alla är övertygade om att DDR-idrottarna var dopade. Men jag tvivlar inte på att svenskarna tränar väldigt hårt och äter rätt.

Gunde Svan var inte bara världsbäst på skidor han var också expert på näringslära. Inom ungdomsidrotten får Kalle och Lisa lära sig redan tidigt vad kosten betyder för ett bra resultat. Och visst är det skönt när grönsakerna går ner frivilligt. Men när ungdomarna uppmanas att hinka i sig mängder av kosttillskott och kreatin för att få stora muskler och tjurnacke har en gräns blivit passerad. Medlen är fullt tillåtna men kan också fungera som en inkörsport till dopning. Det mentala steget från kreatin till andra medel är inte särskilt långt.
Kampen mot dopning fortsätter. För den skull får vi inte blunda för det som faktiskt sker. Som medvetna föräldrar och vuxna, som förstår vad sporten kräver, kan vi dra vårt strå till stacken.