Maud Olofsson tillhörde politikerna som lät sig hyllas av, och i sin tur hyllade, bilden av de gröna liberalerna. Äntligen hade Centerpartiet funnit ett politikområde, i vilket Centern lyckades knyta samman värderingarna hos den självägande bonden, med den unga nätaktivisten. Rätten till en privat sfär. Rätten att slippa den nitiska statsmakten.
Medan FP:s rättspolitiska talesperson Johan Pehrson gjorde gemensam sak med justitieminister Thomas Bodström, i hopp om att bli justitieminister i en borgerlig regering, talade ledande C-politiker om riskerna med övervakningssamhället.
Men sedan Centerpartiet hamnade i regeringen har mycket gått snett. Bilden av Centern som en fräsch, ideologisk kraft verkar bara delas av partistyrelsen. Borta är de nya väljargrupperna, på väg att försvinna är de gamla kärnväljarna. Resultatet av fyra års regeringsarbete är fritt fall. Och Centerpartiet har bara sin egen politik att skylla.
Maud Olofsson talar gärna om ”nånannanismen”. Uttrycket är ett sätt att förklara hur ett långt, socialdemokratiskt regeringsinnehav gav svenskarna en passiv självbild. Det någon annan kan göra, låter vi någon annan göra. Motbilden är ”ivriga bävrar” som bygger egna bon.
Därmed vilar en viss ironi i att Centerns integritetspolitik kommit att symboliseras av ”nånannanismen”. När unga centerpolitiker som Abir al-Sahlani kritiserar EU:s omdiskuterade datalagringsdirektiv, inom ramen för de europeiska liberalernas förbund ELDR, arbetar partiledningen aktivt för att få igenom direktivet.
Den enda principen är principen om principlöshet. Rätten till en privat sfär, har förvandlats till statens rätt att lagra vår datatrafik. EU är på god väg att driva igenom ett direktiv, som inte bara kränker grundläggande friheter, utan i princip omöjliggör ett vanligt journalistiskt källskydd.
Väljarna, som valde att lyssna på Maud Olofsson värderingar om den självägande bonden, har i dag inget annat hopp än en ohelig koalition mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Där har den svenska debatten om datalagringsdirektivet till slut landat. I händerna på ”nånannan”.